Idag bar det av till en av dotterns kompisar (den enda hon lyckats få på 2 månader på det hemska dagis hon går på nu...) på 4 års kalas.
Jag kan inte nog uttrycka hur lycklig jag blev för hennes skull när inbjudan kom för några veckor sedan.

Det var dock inte många av de som blivit inbjudna som kom, enligt dottern som kom fram till mig under kalaset och berättade vilka fler som fått inbjudan på sin hylla på förskola.
Visst det KAN vara så att alla de inte kunnat komma, trots att inbjudan kom mer än en månad i förväg, men jag kan inte låta bli att återigen reflektera över att det där med kamratskap inte är en del av denna förskolas prioriteringar.

Barnen hade iallafall jättekul och födelsedagsbarnets föräldrar hade verkligen ansträngt sig med lekar, bubblor, bra musik och så vidare. Fiskdammen var också lite annorlunda eftersom pappan i familjen hade placerat sig utanför ett fönster och så öppnades fönstret och barnen fick fiska ut genom det utan att kunna se att han stod där utanför.

Det var ganska långt att ta sig till kalaset och det gjorde vi till fots. Skönt att det faktiskt gick bussar precis i närheten så vi kunde ta bussen hem istället eftersom barnen var helt slut efter 2 timmars kalas.

Men nu är vi hemma igen och tar det lugnt innan barnen ska äta middag. Ja, barnen. För jag har tänkt att unna mig en fin köttbit, pommes och vitlökssmör senare när barnen sover.

I morgon kommer maken hem igen efter några dagars tjänsteresa i Madrid. Hoppas han tar med sig de 14 graderna som det varit där....

Sonen väckte mig fem över halv 6 i morse!  Först tänkte jag "Skjut mig" i bästa Meekatt-stil men sedan insåg jag hur pigg och glad han var och när dottern även hon vaknade och var på gott humör så gillade jag läget och tog dagen vid hornen.

Som vanligt sattes tvn på av något av barnen så fort de klivit ner från sista trappsteget från övervåningen men ingen började gorma om att det var fel kanal utan struntade istället i tvn och började kräva plättar.
Så plättar blev det och alla fortsatte vara nöjda och glada.

Eftersom morgonen fortsatte på samma pigga vis så kan jag inte riktigt förklara varför det iallafall blev stressigt när vi senare skulle klä på oss ytterkläderna och ge oss iväg.........

Då försvann plötsligt en av dotterns vantar och hon kunde ABSOLUT inte tänka sig att strunta i det eftersom hon har två par vantar till på dagis utan det skulle letas och supergnällas och så vidare.
Plötsligt utropar sonen utanför dörren att han hittat vanten.

Va?! Utanför häcken, som vi har utanför ytterdörren, hittar han vanten som jag strax innan lagt fram på dotterns jacka!
Vi skrattar tillsammans över den tokiga vanten som uppenbarligen trollade bort sig/tog en flygtur (alla möjliga teorier kom vi fram till) tills dottern kom på att det var hon som tagit jackan och gått ut för att sätta på sig den för att hon tyckte att brodern tog för mycket plats i hallen och då måste vanten ha hängt med ut och ramlat av jackan.
Jag hade inte ens märkt att hon varit utanför dörren. Fast jag visste ju att dörren stod öppen så klart, annars svettas jag ihjäl innan "alla barnen" har fått på sig allt.
(Jodå, jag har superkoll på ungarna just i den där kritiska "klä-på-sig-ytterkläderna" stunden på morgonen...)

Strax framme på jobbet och den härliga starten, om dock en aning tidig, har gjort mig på synnerligt gott humör.
Och lila naglar har jag också, det var inte igår!

Har inte varit speciellt pigg senaste dagarna så jag har inte haft någon blogginspiration alls.

Maken har fixat och trixat med möblerna som vi köpte förra helgen så sovrummet och delar av vardagsrummet börjar bli färdiga men den där förbannade målaren har fortfarande inte hört av sig så vi kan inte göra i ordning färdigt i vardagsrummet förrän han har fixat det han missade....
Det blir nog ett argt samtal till Vega Måleri, som är hans arbetsgivare.

Från idag blir jag gräsänka. Maken far iväg på tjänsteresa och är inte tillbaka förrän på söndag men det är nästan skönare när han åker iväg över en helg än under flera veckodagar eftersom det är mindre stress på morgnar och kvällar, med barnen, under helgen.

Undrar vad vi ska planera i helgen? Jag hoppas att jag får tillbaka min ork iallafall.

Nu börjar vi få ordning i vardagsrummet. Lamporna är på plats i taket äntligen som kan sprida lite ljus i tillvaron. Vi visste att vi ville ha två stora, likadana, lampor eftersom det är så högt i tak och igår klev vi in på lampavdelningen och såg den vi ville ha direkt.
Oändligt mycket billigare än den vi tidigare funderat på som låg på ca 2100:- (med rabatt) PER STYCK!
Nu blev det lampor från IKEA istället så vi fick två stycken för långt under priset av en av de tidigare kandidaterna.

Lite i taget ställer vi det vi vill ha, där vi vill ha det, så snart är vi nog i ordning!

Idag ska vi tillbaka till IKEA för att köpa den "vardagsrumsserie" som vi såg ut igår (eller egentligen redan tidigare men man måste ju fundera ett tag på sådana beslut eller hur?

Någonting INTE så roligt är att målaren har slarvat på väggen i vardagsrummet så den gamla färgen lyser fram utmed kanten hela vägen i ett hörn, upp till taket....
Rent slarv, för han kan inte hävda att han hade bråttom eftersom han var "klar" och lämnade boet redan kl. 14.30 i fredags.
Då är det inte kul att komma hem och upptäcka sådant.
Men han ska komma tillbaka och rätta till det skrev han som svar på MMS:et vi skickade honom. Han ska "höra av sig i veckan".....Suck, kom hit nu, slarver! Hade jag lust att svara tillbaka.
Hör han inte av sig på måndag så ringer vi direkt till hans arbetsgivare istället, som är ett företag som hyresvärden rekommenderade.

Som jag skrivit så fick vi löjligt mycket saker på Bloggmiddagen som jag var på härom veckan!
Här kommer ett mycket uppskattad axplock.


Dottern bär här den klänning, från Me&I, som jag vann i en av utlottningarna. Hon älskar den och ville ha den två dagar i rad på dagis. Hon var så stolt dag 1 över att inte ha smutsat ner den så hon skulle kunna ha den under dag 2....

På bilden äter barnen varsin havreboll från IngaBrittas. De var verkligen sjukt goda. Vi fick ett 6 pack i en goodiebag och sedan vann jag en större låda med samma havrebollar i en utlottning.

Igår var jag kvar på jobbet till klockan 18 eftersom maken och barnen fastnade i bilkaoset som ägde rum i Stockholms området när de var snälla och skulle hämta upp mig på jobbet.
Därmed var jag med marginal den som var sist kvar i korridoren.

I morse vaknade jag vid 5.30 hos svärmor där vi sov över för att slippa målningskaoset som råder i vårt eget hem. Vardagsrum och halva hallen skulle målas i går och vi kände att vi inte skulle ha någon vettig stans att vara så vi camperade hos svärmor istället.
Iallafall så vaknade jag väldigt tidigt och smög upp, gjorde mig i ordning i lugn och ro och insåg sedan att det inte var någon idé att hänga kvar där eftersom barnen har svårt att släppa iväg mig om de hinner vakna innan jag gått.
Så jag gav mig iväg och tänkte att "ja, jag blir väl först på jobbet idag då..." men se det ville inte SL alls eftersom jag lyckades missa först pendeltåget och sedan den anslutande bussen precis så tiden drog iväg.

Snart är jag dock framme.

Gäsp!

Moses delade ju det röda havet och på det knökfulla pendeltåget i morse lyckades jag få fram en liknande effekt hos folkmassan.

När jag står där djupt försjunken i mina egna tankar så hör jag en dialekt som jag känner igen och kommer att tänka på min föredetta arbetskollega. Ungefär i samma sekund som hennes namn dyker upp i mitt huvud så känner jag även igen rösten och inser att det faktiskt är hon som står där en bit ifrån mig.
Så jag häver mig upp på tå och utbrister, med glädje i rösten, hennes namn.

När hon tittar upp över de andra passagerarnas huvuden och utbrister mitt namn så ser jag hur merparten av medpassagerarna ler stort och sedan delar sig folkhavet mirakulöst och släpper fram oss till varandra så vi kan krama om varandra.

Det är märkligt det där, alla som har åkt på ett knökfullt, kommunalt färdmedel här i Stockholm vet att det där med att flytta på sig inte är något som gemene man gör frivilligt.

Här står jag och här tänker jag stå tills JAG vill kliva av.

Komfortzonen existerar inte för så fullt är det, men alla kämpar desperat för att försöka behålla någon form av space runt sig.

Tänk vad lite äkta glädje kan göra för morgontrötta stockholmssjälar.
De fick bli lite piggare av att le (för det blir man) och vi fick ge varandra en go kram!