Jag hälsar Susan välkommen som följare nummer 34 på Bloglovin!
Tack för din kommentar till förra inlägget.
Du gjorde mig lite lycklig i smyg gånger två eftersom du både valt att följa mig på Bloglovin och skrev en kommentar till något av mina inlägg.

Jag tackar också Lilith för att du valde att ha mig som din julkalenderlucka nummer 9.
Surprice, surprice liksom, när jag kikade in hos dig för en stund sedan.
När någon väljer att tipsa om mig så värmer det i hjärtat så du gjorde mig också lite lycklig i smyg!

Jag är däremot inte så lycklig över att jag inte kunde somna med resten av familjen när vi bestämde att vi skulle gå och lägga oss allihopa samtidigt, tidigt! De snarkar på sedan strax efter 20.00 och här sitter jag.
Men å andra sidan sa maken tidigare att jag skulle få sovmorgon i morgon så det är jag förstås också lycklig över.
Lite i smyg så där.

Ibland är man helt enkelt någon form av klätterställning för sina barn. Man gör så gott man kan för att slippa vara det för båda samtidigt. De väger ju ändå ca 26 kilo tillsammans.
Nyss höll dottern på att klättra på mig där jag satt i soffa. Vi kittlades och busade varvat med kramar och pussar. Mysigt men lite tungt kan man säga.

Plötsligt gör hon en ogenomtänkt rörelse och glider ner från mig och ner i golvet.
Jag hinner, så gott som, hindra att hon dundrar i golvet men hon säger ändå att hon slog sig "i heela kroppen" och ojar sig lite.
Varpå sonen kastar sig fram, slår till mig på handen som jag stryker över dotterns hår, föser bort den och utbrister.

Ööh uh nä nä!

Sen ger han sin syster en stor, mysig, lång kram.

Han måste ha fått för sig att det var jag som var den skyldige till att dottern for i golvet och skulle försvara henne! Gulligt!

Har sprungit in och ut i skoaffärer senaste timmarna. Det är nämligen väldigt mycket dags att köpa sig de där vinterskorna nu.

Det finns för mycket att välja mellan och inget av det känns 100% rätt.
För hög klackar, för lågt skaft, skorna säckar sig vid vristen eller så går det inte att dra dragkedjan hela vägen upp.

Till och med de fina ECCO-skorna som det var 200 kronor rabatt på satt konstigt. Jag blev väldigt förvånad eftersom just ECCO brukar passa mig i just min storlek. Jag tror jag anar varför det var rabatt på just de skorna...

Nej, jag får ta nya tag i några större skoaffärer nästa vecka.
Så länge får mina höstskor (helt utan foder) helt enkelt duga.

Lite brun skokräm på och ullstrumpor i så ska det nog gå bra.

Ok, att sonen väckte mig klockan 6 i morse men sedan fick jag honom att somna om till halv 7 iallafall...Då klev vi upp han och jag, åt frukost, klädde på oss och borstade till och med tänderna.
Sedan satt vi och myste i soffan och tittade på lite "Bompa".

Hans nya ord är kaka.... Vilket får mig att tro att han kanske har ätit några pepparkakor för mycket men varje nytt ord är till glädje...ändå tills det används för att stå nedanför ett skåp, peka på dörren och säga kaka, kaka, kaka, kaka...tills det går hål i huvudet på en....suck! (haha)

När Charlie & Lola börjar, dotterns favoritprogram alla kategorier, så behöver man bara gå in och meddela henne det så går hon från djup sömn till absolut och glad vakenhet på 2 millisekunder.
Att hon sedan kommer i kapp sitt morgonhumör vissa mornar och lagom tills hon kliver in i vardagsrummet är en arg storm av trots igen....ja, det bjuder jag på, för så var det inte idag.
Kläderna valdes ut utan bråk, det var tal om någon icke existerande fotbollströja där ett tag men ändå lugnt och sansat, och hon fick på dem också.

Frukosten gick ner fort som attan och sen upptäckte jag att vi hade en hel halvtimme kvar innan avfärd mot dagis.

Toppenmorgon!

Vid dagens underbara hämtning från dagis (nej, jag är inte ironisk) så blev jag såklart jätteglad när jag fick ett brev från min dotter.


Detta är vad det står enligt dottern:

1. Min mamma är jättesnäll.
2. Hon får julklappar från tomten.

Woohooo!

Vänta nu. Är det någon som sett min röst, jag verkar ha förlagt den någonstans!
Det känns som om den har bäddat ner mig långt ner i min hals och den vill inte komma fram hur jag än harklar mig och har mig.

Föreslå nu inte te med honung i för det är INTE gott och det har inte hjälp de gånger jag varit desperat nog att prova. Inte heller whiskey!
Jag ska nog inte försöka göra något alls åt detta den här gången. Go with the flow liksom.

Sen är det väl kul för ungarna att jag inte kan tjata på dem heller. Jag sparar min röst för om de gör något riktigt busigt istället.

 
PPM, pensionspar, tjänstepension och så vidare, och så vidare….

Har du någon aning om vad du kommer att få i pension, även om du satte dig och räknade ihop alla de där beskeden som kommer i lådan?
Nej, det är just det. Det har man faktiskt ingen aning om eftersom mycket utav pengarna spekuleras, regler ändras och det ekonomiska läget går upp och ner hela tiden.

När är man för ung/för gammal för att börja pensionsspara privat och hur kommer det kännas den dagen som man ska börja plocka ut det där sparandet och man då även ska betala skatt/avgifter eller vad de då har bestämt?
(Jo, jag vet att man kan göra avdrag och så vidare nu.)

Jag har inte pensionsparat någonting alls privat men jag har funderat på just de där frågorna. Varje gång det kommer någon form av besked i brevlådan.
Jag kan inte riktigt se nyttan i detta krångliga system….