Har varit heltrött på eftermiddagen och när en begynnande huvudvärk började kännas i nackområdet samtidigt som ögonen började gå i kors så lade jag mig ner på soffan en stund.

Och väcktes 2 timmar senare av maken som till och med varit iväg med barnen för att skjutsa bonussonen till tåget.

Sovit som en klubbad säl, men nu får jag inte sova mer för då kan jag kanske inte sova inatt.

Dottern vaknade i morse helt utan feber och är pigg och fräsch igen så jag hoppas att det fortsätter så och att febern inte kommer tillbaka i kväll.

Igår kväll visade det sig också att min bonusson är i stan (han bor i Göteborg) och ville träffas idag.
Så vi for och hämtade honom på hotellet där han bodde med sin mamma och får rå om honom några timmar.

Härligt för makens mormor som fortfarande är här i Sverige på besök, som nu får träffa honom ytterligare en gång. Förmodligen för sista gången, hon är ju ändå över 90 och lär inte resa hit fler gånger. Ledsamt!

Vad tycker ni egentligen kära läsare?
Bu och bä, flips och flops, ris och ros angående bloggens utseende och innehåll.

• Mer eller mindre av något?
• Har jag lämnat några lösa trådar under detta år av inlägg som ni undrar över?
• Eller undrar ni något i största allmänhet om mig eller något annat ni tror jag har något knasigt svar på?
• Något ni vill att jag ska skriva om?

Och ni som läser, har ni en blogg som ni inte tror jag brukar läsa eller en favoritblogg som jag borde kika på så lämna gärna en kommentar med bloggadressen!

Den där lilla tuppluren under biofilmen var nog en försmak av vad som kom senare på kvällen.
Vi var hemma hos barnens farmor och dottern var lite grinig, på sådant där trött sätt och inte argt, men det som fick mig att reagera var att hon kom och lade sig i soffan bredvid mig. Hon, ligga still?

Sen när vi satt på farmors köksgolv och pratade så kände jag på hennes panna och bad sedan maken att känna. Mycket riktigt - Feber.
Vi gav oss av hemåt och väl hemma och nerbäddad i sängen så hade hon strax över 38 grader.
Inte så mycket men tillräckligt för att vara lite hängig.

Hoppas det är något tillfälligt och inget som förebådar något kommande värre.

På äventyr i stan är vi, jag och dottern. En liten lunch i Kungshallen (jag rekommenderar app:en Onlinekuponger) och sedan gick vi för att se Smurfarna på Filmstaden.

På väg mot biografen ser vi statyn Orfeusgruppen av Carl Milles och denna tittade dottern på länge och sedan utropade hon:

Titta mamma! En snopp! Varför har den snopp?! Titta en till! Är det pojkar eller?

Filmen var faktiskt bra och riktigt rolig även för oss vuxna från och till. I början var den lite läskig för dottern, som trots allt bara är strax över 3, så jag erbjöd mitt knä och där blev hon kvar till slutet.

Jag misstänker att hon tog en liten 5 minuters tupplur också för hon var väldigt still ett tag och satte sig sedan plötsligt upp och deklarerade att hon inte vill sova.



-Posted on the go

Idag beslutade maken att ta bort den stora utdragsskivan (skärbrädan).
Vi kände att vi hellre har det lite trängre på diskbänken när vi lagar mat och bakar än att man står och jobbar vid skärbrädan och plötsligt kommer ett barn springandes och ränner sitt huvud rakt i brädan.

Detta hände nämligen vid frukosten i morse.
Maken stod och gjorde i ordning smörgåsar på skärbrädan och vände sig helt kort bort från skärbrädan för att fixa med tekoppen på andra bänken.

TJONG! sa det och när vi vänder oss mot ljudet ligger dottern på golvet med händerna runt sitt öga och "ojar sig".
Innan vi fick upp henne och fick henne att visa oss vart hon slagit sig så såg vi nog båda framför oss hur vi skulle ha en enögd dotter framöver.
Som (otrolig) tur är så hade hon slagit sig strax över ena ögonbrynet och på något vis även fått ett litet, litet skrap(?)sår under ögat vilket verkligen visar vilken tur hon hade som inte slog sig rakt I ögat.

Det är ju inte heller första gången hon slår huvudet i den där brädan men med hennes nuvarande längd så var det läskigt nära ögat och snart har vi en (snabbväxande) son som också kommer vara i "lagom längd" för att slå sig.

Så nu ryker brädan i några år.