När sonen vaknar för tredje gången och man inser att "Nähä det har inte gått mer än en timme sedan sist, den här gången heller..." så ger man upp litegrann och slår på tv:n...

Sedan vaknar dottern och ropar förvirrat efter en så är det bara att hämta och gosa in sig med henne i ett försök att iallafall få en mysig vakennatt.

Nä jag fick inte beklaga mig mer för nu kommer dottern med vantar och mössa på och vill "gå ut".
Har lovat pulkaåkning till dagis idag...

Är så dödligt sugen på att fixa till min sida med en ny eller iallafall snyggare design....
Ska försöka pilla lite med programmet Artisteer tror jag.
Men jag är verkligen helt grön på det här så jag undrar om jag kommer bluddra bort allt nu eller om det blir bra till slut.

Vad ska man tänka på?
Bör man spara allt innehåll i bloggen först?
Och hur gör man det?

Oj, oj...kanske ska vara nöjd med det jag har istället....

Här kommer farbror doktorn i sin akutbil!

Läste inne hos Bambi där hon svarade på en kommentar angående att sätta i halsen och fick jobbiga flashbacks från när dottern var liten.

Hon hade en period när hon satte i halsen i princip varje dag!
Och det var inte saker hon råkat få i sig utan den vanliga maten hon åt.

Ett par gånger i veckan var man tvungen att vända henne upp och ner och dunka i ryggen för att hon skulle få upp det som fastnat.
Det där försvann sen men det hemskaste tillfället hände i våras.

Vi satt på McDonald´s och dottern satt och smaskade på sina vanliga minimorötter. Då hade hon för vana att knapra i sig en hel morot, tugga på den ett tag och sedan ville hon spotta ut "resterna". Det var en del som hon gjorde så med.

Vi sitter och äter i godan ro och plötsligt upptäcker vi att dottern viftar och beter sig "konstigt".
Vi inser snabbt vad som hänt och sliter upp henne ur stolen, vänder henne upp och ner och dunkar i ryggen.
Andas, Andas gormar vi båda som om det skulle hjälpa.

Dottern hostar till och kräks upp morotskletet och vi sätter oss darrande ner igen.
Upptäcker att flera personer har rest på sig och nu sätter sig igen.
En farbror kommer förbi och säger något uppmuntrande.
En av personalen på restaurangen kommer förbi med en ballong till dottern.

Och dottern vill bara ha en till morot och har redan glömt allt...typ.

Följande konversation utspelade sig i bilen på väg hem från farmor.
(J = Jag, D = Dottern)

J: Åh hjälp vad kissnödig jag är, jag skulle gått på toa hos farmor! Synd att jag inte har en blöja på mig som du. Kan jag få låna en av dig?
D: Nej, jag har inga blöjor.
J: Snart får du sluta med blöjor som Stora Tjejer.
D: Nej, jag är en liten tjej.
J: Men snart tar blöjorna slut så då måste du gå på toa istället, annars blir det blött och bajsigt i byxorna.
D: Vi har blöjor hemma.
J: Ja men inte så många och sen tar de slut.
D: Vi köper mera.
J: Men det finns inte blöjor till Stora Tjejer.
D: Vi köper!
J: Man kan inte köpa blöjor till Stora Tjejer. Stora Tjejer går på toaletten.
D: Vi HAR blöjor hemma mamma!
J: Men de kommer ta slut och det finns inte blöjor för Stora Tjejer så då kan vi inte köpa fler.

Ett par sekunders tystnad flyter och jag säger till maken "She had to think about that"

D: När du var på sjukhus mamma då hade du stor blöja!

Thouché!

J: Du är smart du älskling, give me five!
(Jag vänder mig mot henne och möter hennes leende och så slår hon till min handflata)

Givetvis köper vi nya blöjor när dessa är slut men man måste ju förbereda lite för att den dagen kommer då toaletten ska användas hela tiden så att säga.

Iklädda massor av kläder begav vi oss ut, jag och dottern, för att inviga guldpulkan som hon fick av Linda med familj vid deras besök igår.
Dottern var mer normalt varmt klädd själv hade jag linne, långärmad topp, tröja, dunjacka, mössa, halsduk och vantar på överkroppen och långkalsingar, jeans och över det ett par tjocka mjukisbyxor!
På fötterna hade jag strumpor, raggsockar (som mamma stickade till mig när jag var "liten") och till det hade jag ett par stövlar med klack.
Knäppa skor, jag vet, men de visade sig riktigt bra att ha i pulkabacken.
Man körde bara ner klackarna om man började glida bakåt när vi kämpade uppåt efter varje fartfylld resa nerför!
Dottern som vi ofta hör säga: "Kan du bära mig! Jag kan inte gååå."
Hon kämpade sig tappert upp för backen alldeles själv efter varje åk!





När man, på väg hem, ombeds att gå upp för trappan själv så måste man ju få protestera lite ( hela tiden med ett skratt i mungipan).

Appropå "vägen hem", så joggade jag hela vägen hem från pulkabacken!
Med tanke på att jag inte joggat sen typ gymnasiet och definitivt inte så där påpälsad och med klackstövlar... Så tycker jag att jag är värd en stooor klapp på axeln!

När vi kommit hem igen, fikat och värmt upp oss lite bar det av till farmor i snöstormen.
Snacka om att dottern var överlycklig när hon märkte att det låg en nyårspresent till henne under farmors gran!


Och sonen då?
Han ägnar sig mest åt att ta sig upp på knä och står sen där och gungar på alla fyra!
Rätt vad det är går han och ska på sin första egna utlandsresa....

Vi hade två vänner med familjer på nyårsbesök här igår. Och med 5 vuxna och 8 barn så blev det ett väldigt halabalo här hemma med mycket snack, mat och lekar (och en hel del bråk då vår dotter och ena besökande tjejen är precis lika envisa och i någon form av trotsålder båda två haha)

Maken slet hårt i köket och serverade oss en underbar tidig middag som bestod av: