Jag skrev tidigare om "tortyrmetoden" som sonen använde mot mig och i natt använde dottern "tortyrmetod 2": att inte låta sin mor sova på grund utav att modern är väldigt orolig.

När jag hämtade barnen på dagis igår berättade den pedagog som jobbade stängning, att dottern blivit väldigt snorig och att ögonen runnit och kliat frampå eftermiddagen.
De hade även tagit tempen på henne men den hade visat 36,7 så de valde att inte ringa oss föräldrar.

Jag märkte på dottern att hon var väldigt täppt, nästan så det var svårt att förstå vad hon sa ibland, och ögonen rann. Det bestämdes att hon absolut skulle vara hemma nästa dag.

När jag senare skulle natta sonen så var det dottern som somnade som en stock och började snarka.
Den snarkningen utvecklades sedan till en väldigt ansträngd andning och till slut var det som hon då och då vaknade på grund av att det var för svårt att andas.
Det lät hemskt!

Ett tag funderade jag på att ringa 1177 och låta dem "lyssna" på hennes andning men kom fram till att det ju var mitt i natten (logiskt?) och att dottern iallafall inte hade feber.

Efter diverse vakna perioder, då även sonen ibland var vaken och lite gnällig för att han vaknat av sin systers hosta och frustration, så kunde jag äntligen slappna av så jag somnade äntligen in vid 3-tiden. För att gå upp som vanligt vid 5.45...

Idag är dottern hos sin farmor en stund och får sedan vila i sin faders famn på eftermiddagen.
Hoppas verkligen att det bara var denna natt som hennes andning var sådär!

Jag längtar efter friska barn som sover på nätterna!
Och så längtar jag efter min säng... Just nu är det lite oklart vilket av dem jag längtar efter mest.