Kändes som om jag i princip vände i dörren på jobbet idag. Vid kvart i 10 ringde de från dagis och sedan fick jag nämligen kasta mig i en taxi till dagis för att hämta sonen som ramlat in i en dörrkarm och slagit upp ett jack över höger ögonbryn. AJ!

Snabbt till Vårdcentralen där en sköterska tog in honom i akutrummet direkt och sedan undersökte honom. Hon trodde att det kanske behövde sys och det kunde inte hon göra så hon gick och hämtade en läkare som tittade, särade lite på såret, AJ igen!!, sedan bestämde hon för att de skulle prova att tejpa.

Det gick inte kan jag säga. Sonen vände och vred sig och rynkade ju pannan när han skrek så tejpen hamnade överallt där den inte skulle vara och de som hamnade rätt lossnade på en gång. Jag antar att det är för att det är ett område som rör sig mycket...?

Den kvinnliga läkaren gjorde i ordning och bedövade men när hon skulle sy så sa hon åt sköterskan att hämta en annan (manlig) läkare för hon blev för känslomässigt påverkad av att Benji var så liten och skrek så mycket. Hon var ingen barnläkare så jag tyckte det var bra att hon erkände sina begränsningar och inte tog risken att darra till med nålen runt ögonen på barnet.

In kom istället en man som i mångt och mycket påminde om maken och jag trodde att sonen kanske skulle bli lugnad av det men han verkade inte bry sig ett smack om vem som pillade. Han ville bara att de skulle sluta.
Läkaren tittade lite och började sedan sy medans sonen låg på mig och jag låg på britsen. Jag höll honom så hårt, så hårt och sköterskan höll i huvudet på honom och det är verkligen oanade krafter de har i sina små kroppar. Han skulle bort från allt det jobbiga. Till varje pris!

Läkare sydde 2 stygn, AJ!! återigen., och sköterskan satte sedan på en kompress för att få det att sluta blöda helt.

Sedan fick sonen en banan (jag hämtade ju honom från dagis strax innan lunch) och vi gav oss av hemåt för lunch och vila en stund innan vi hämtade dottern.
Han somnade dock på vägen hem och sov sedan som en stock i 2,5 timme.
Men sedan vaknade han pigg och glad och sugen på juice och mellis som vanligt. Men han har nog lite ont för han pekar på bandaget och säger "Där panna ajaj".

Är imponerad av mig själv. Sköterskan sa efteråt att hon trodde att jag skulle svimma vid ett tillfälle för jag hade blivit alldeles likblek men jag själv hade bara fortsatt att nynna och stryka Benjis hand.
Försökte ju hålla mig lugn för att han inte skulle bli ännu mer rädd och stressad.

Sådär ja, det var andra dagen som gräsänka....

Jag besparar er de blodiga bilderna så får ni se en trött "efter"-bild istället.