Det är seriöst, väldigt mycket, dags för sonen att få en ny säng!
En säng han kan kliva i och ur själv.

Efter denna natt när han haft svårt att sova och i ena sekunden gråter för att komma och ligga hos mig för att efter några minuter vara lika arg/ledsen och vilja tillbaka till sin egen säng.

Det bedrägliga lugnet hann lägga sig mellan varje gång och jag hann börja slappna av då jag trott att "denna gång har han nog somnat ordentligt". Då sprätter han till, blir ilsken och vill tillbaka till sin säng eller till mig beroende på vart han ligger....

Han är tung nu, för tung för att lyfta i och ur hans spjälsäng ett otal gånger under natten.
När jag vid ett (av flera) tillfällen fick nog när han klev ner från stora sängen och stod och skakade "gallret" på sin säng så tänkte jag bara "nej nu skiter jag i det här! Han får stå där tills han kommer tillbaka till mig!".
Tror ni min envise pojke gjorde det?

Nej, istället började han klättra och ha sig för att ta sig in i sin säng så det var bara att kliva upp igen och lyfta i honom.

Jag trodde allvarligt vid ett tillfälle att jag skulle bli galen.
Som en man, utan egna barn, sa på jobbet en dag:

Jag trodde sömnbrist på den nivån (i princip ingen ostörd sömn på nästan 4 år, min anm.) bara användes som tortyrmetod under krig?!

Ge mig en tjänst som spion, jag kommer hålla varje hemlighet...kan utstå "vad som helst".....

Bara jag får sova lite först.