Var som sagt och såg filmen "Devil" igår och tackade min lilla stjärna när jag kom hem för att jag inte bor i hus med hiss.
Det hade varit jobbigt att gå i trappor när man lider av sömnbrist och det är så sent på kvällen.

Otroligt bra film tycker jag. För att vara en rysare alltså.
Man satt hela tiden och funderade på vem det var som var djävulen i mänsklig skepnad och hittade ledtrådar i allt som ALLA gjorde eller sa.

Brukar irritera mig på "fjortistjejer/killar" som går på sådana här filmer för att de måste snacka av i sig sin rädsla hela tiden men igår var det lite skönt stundtals efter vissa scener (eller vissa svarta partier kanske man ska säga, se filmen så förstår ni).
En tjej strax bakom mig var verkligen en sådan som skrek högt när hon blev rädd och sen skrattade hon så hjärtligt åt sig själv efteråt.
Kände för att vända mig om vid ett tillfälle för att se om hon möjligtvis hade tagit med sig en kudde som hon kunde sitta och kika bakom.

Tillbaka till filmen.

Detta var en M. Night Shyamalan-film och det var helt i hans stil.
Han må ha lite skamfilat rykte i skräck/rysargenren men jag gillar hans filmer helt klart.

Filmen börjar med ett självmord som det egentligen bara snuddas vid. Sedan kliver 5 främlingar (?) in i en hiss i kontorshuset där självmordet skett och så stannar hissen på väg upp....
Hemska saker börjar hända i och utanför hissen och snart är skräcken ett faktum och ingenstans kan de ta vägen!
Vem är det som man ska vara rädd för?