Och så jag då
onsdag 12 januari 2011
Något som känns som normalitet
14:30
Det var som jag tidigare skrev en hel del som avhandlades på Öppna Förskolan igår.
En form av gruppterapi i mångt och mycket...
Bland annat nämnde min kära vän Skrotmamman att hon längtade tillbaka till arbetslivet.
Oj, vilken igenkänningens stöt det gick genom mig då!
Jag hade en period i våras när jag längtade desperat efter att gå tillbaka till arbetslivet.
Normalitet - som jag tänkte på det som.
För mig var det nog en reaktion på att jag varit föräldraledig i nästan 2 år, med en tids sjuksskrivning pga graviditeten innan dottern föddes, samt att jag var höggravid med sonen och bara väntade på att nästa fas i livet skulle börja. Livet som tvåbarnsmamma.
Något man inte visste något alls om.
Man hade ju fortfarande stunder av förundran över att man trots allt var mamma till det lilla mirakel vi hade.
Jag hoppas att det till hösten återigen infinner sig en längtan efter att börja arbeta så det inte bara blir ett ångestladdat uppbrott från det som jag då säkert kommer kalla för en normal vardag.
En form av gruppterapi i mångt och mycket...
Bland annat nämnde min kära vän Skrotmamman att hon längtade tillbaka till arbetslivet.
Oj, vilken igenkänningens stöt det gick genom mig då!
Jag hade en period i våras när jag längtade desperat efter att gå tillbaka till arbetslivet.
Normalitet - som jag tänkte på det som.
För mig var det nog en reaktion på att jag varit föräldraledig i nästan 2 år, med en tids sjuksskrivning pga graviditeten innan dottern föddes, samt att jag var höggravid med sonen och bara väntade på att nästa fas i livet skulle börja. Livet som tvåbarnsmamma.
Något man inte visste något alls om.
Man hade ju fortfarande stunder av förundran över att man trots allt var mamma till det lilla mirakel vi hade.
Jag hoppas att det till hösten återigen infinner sig en längtan efter att börja arbeta så det inte bara blir ett ångestladdat uppbrott från det som jag då säkert kommer kalla för en normal vardag.
Etiketter:
Tankar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
1 kommentarer:
Kommentar till inlägget om katt: Ja, visst är det mysigt med husdjur? Själv är jag allergisk mot katter, men jag kan inte tänka mig ett liv utan en hund. Även fast den jag har snarkar som om han vpre en vuxen karl och väcker mig. :-D
Sv: Hon var inte döv tjejen! Jag berättade för Tom om det som hänt, och han svarade "hon vågar nog inte gå förbi oss igen". :-D Ja, det hoppas jag verkligen att hon inte gör. Ser jag henne igen, så kommer jag inte dra mig för att säga nåt....Hade jag inte varit gravid och klädd i fula mysbyxor, så hade jag tagit upp skiten och slängt den på henne. Moahahaha!