Så var man i London igen då, men mer om det i senare inlägg, först tar vi tag i senaste veckan med start förra fredagen då jag spenderade hela dagen på akuten med dottern.

Hon har haft dagliga huvudvärker med illamående senaste (nu) 3 veckorna så förra veckan när hon vaknade med värk i nacken bestämde sig maken för att säkrast var bäst och kontaktade skolsköterskan.
Hon hänvisade honom till vårdcentralen som hänvisade vidare till barnsjukhusets akut så dit for han med henne.

De spenderade några timmar där och misstanken om neuroborrelia vädrades. Läkarna där ville vänta 2 dagar till innan de skulle ta ett ryggmärgsprov om hon inte mådde bättre.
De fick ett papper med fredagens datum och klockslagen "9-10", vilket jag i min enfald trodde betydde att de ansåg att det inte skulle ta längre tid än så.

På fredagen for jag så dit med henne och hade förberett henne på vad ryggmärgsprovet innebar och att man kunde må sämre ett tag efter att ha tagit ett sådant prov.

Läkaren som kom in i det rum vi hade blivit hänvisade till, tyckte dock att det var bäst att undvika den sortens prov så länge som möjligt så istället började hon göra diverse neurologiska tester och sedan bestämdes det att "vanligt blodprov" skulle tas först.

Jag trodde såklart att det innebar ett vanligt blodprov i armvecket men trots att dottern är 6 år så skulle provet tas genom att tre små provrör skulle fyllas genom ett stick i fingret!
Ni kan ju tänka er vad det klämdes och trycktes på det fingret innan de hade det blod de ville ha!



Efter 2 timmar kom de in med provtagningsvagnen igen för att ta om provet i det andra fingret pga att blodet hunnit koagulera innan de gjort analyserna.
Denna gång satte de även emlasalva i armvecken för att förbereda för ett vanligt blodprovstagande om blodet skulle koagulera igen.

Vilket det så klart gjorde...

Så när vi varit ute på en promenad för att få lite frisk luft, ätit lunch och väntat ännu mer så tog de om provet för tredje gången.

Klockan var då närmare 16-tiden så jag berättade att vi var tvungna att åka och hämta en lillebror på dagis, maken var ju bortrest.

Vi fick då en telefontid på tisdagen för att få provsvaren och ev. bli kallade för ryggmärgsprovet.

Som tur var så visade blodprover inte på någon borrelia, vilket ändå inte är säkert att blodprovet skulle göra, så nu avvaktar vi för att se om huvudvärken går över och så passar vi på att gå till optikern med den lilla damen.

Hennes syn var visserligen toppen senast den kollades för ett år sedan men mycket kan ju hända med ögon som växer och vi hoppas ju på att det ändå ska visa sig att hon bara behöver glasögon.

Ett sådant problem är ju enklare att ta sig igenom än neuroborrelia.