Kom iväg till gymmet igår kväll trots att det satt långt inne. Hade inte haft något emot att gå och lägga mig istället om man säger så.

Efter den vanliga kvartslånga uppvärmningen på cykeln så körde jag igenom kroppen och valde sedan att koncentrera mig på benen/rumpan.
Ja, det straffar sig idag (eller vad man ska kalla det) för det gör ont.
Mest bak på låren och i rumpan, så jag hoppas innerligt att jag inte tappar något som jag sedan behöver böja mig ner och ta upp.
Det blir en härlig syn det...

Jag är dock väldigt nöjd över att jag faktiskt gick till gymmet igår. Det som övertygade mig (min inre dialog var lång och invecklad) var tanken på att om jag verkligen kommer iväg så kommer det vara lättare att komma iväg nästa gång som jag känner motståndet.
Är det logiskt?

Undrar hur dagen blir?
Nåja, det finns hiss på jobbet..