Playdaten planerad och dottern såg så mycket fram emot att få umgås med sin vän nere på stranden. Om det var mulet så kunde vi ju alltid använda oss av den nya fina lekplatsen de byggt upp där nere, tänkte vi.
Morgonen började lite mulen och kall men strax innan lunch började det spricka upp och blev riktigt soligt och varmt....i typ 30 minuter. Sedan började jag undra vad som hände på gården, alternativt parkeringsplatsen, för det mullrade så mycket.
När jag tittar ut på ena sidan så lyser solen och när jag går in i köket för att se om det är på gården det förs sådant oväsen så ser jag att himlen är alldeles svart på den sidan huset och jag inser att det inte är mänskligt buller jag hör utan högst naturligt muller.
Högre och högre hördes det och sedan började blixtrarna vina och det gick inte längre att bortse från att det var ett stort åskväder i gång.

Då ringer mamman till min dotters, i samma sekund ser jag att himlen öppnat sig och allt vatten i världen verkat bestämma sig för att ramla ner just över oss. Så vi bestämmer oss för att senarelägga playdaten och flytta den till närmsta badhus istället.

De nya planerna går ju hem lika bra hos dottern så på det viset är det ingen fara. Det är bara det att jag aldrig varit ensam med båda barnen på simhallen någon gång så det blir "hängslen och svångrem" på dem båda två hela tiden.
Mamman till dotterns vän lovade att hjälpa till också men jag håller helst reda på mina egna barn i en simhall/vid vatten.
Som tur är så är dottern väldigt duktig på att hålla sig flytande med armpuffar och även duktig på att ta sig någorlunda framåt.
De har ju även ett litet, grunt område med liten rutschkana, vattenkanoner osv som man kan hålla sig vid.

Nåja, någon gång ska ju vara den första och i värsta fall (om jag blir ett nervöst vrak av att hålla koll på dem, så får jag väl locka med fika och helt enkelt ta dem därifrån.