Det är verkligen sååå värt det att fara alla milen till min älskade syster yster.

Att få se hennes försiktiga leende, att höra hennes skratt, att se henne genom fönstret när hon tagit med sig min son ut på gräsmattan och betraktar hans upptäckarlusta.

Vad tänker hon, undrade jag. Det var så länge sedan hennes barn var så små. Runt 25 år sedan!
Och ändå är hon inte gammal än, ett år äldre än min man. Det var till att starta tidigt :-)

Känns det underligt för henne att hennes lilla syster (det skiljer nästan 12 år) har dessa barn nu, är vuxen?

Livet rullar på.