Det är svårt det där med att presentera sig själv.
Gör man det kort eller gör man en memoar av det hela?

Jag föddes 1976 och bodde mina första år i Stockholmsförorten Tensta.
Har så mycket bra minnen därifrån, minns buset man hittade på med vännerna. En av vännerna har jag årerigen lärt känna nyligen, den här gången via internet och den stora bloggvärlden eftersom hon bor ända borta i Nevada. (Hej Maria !)

Vid 9-års ålder flyttade vi till en annan lite mer nybyggd förort och vi bodde fint och jag hade väl mina vänner då och då men mobbades för allt möjligt i många år, mycket för att jag hade ett sjuhelsikes humör vilket gjorde det hela till en ond cirkel. Det var ju lite roligt att reta den där krullhåriga tjejen med glasögonen eftersom det då verkligen "hände" något....
Tjejerna som jag ändå ansåg var mina bästa vänner fick mig då och då att känna det som om jag bara var med på nåder och ibland bestämde de sig helt sonika för att jag inte fick vara med under perioder.

Under åren blev det bättre och bättre, jag lyckades börja tygla mitt humör och alla blev väl lite mognare.

Ännu lite bättre blev livet när jag började gymnasiet, ända tills en liten tid in i 2:a ring när jag blev så ofantligt skoltrött, arg på allt, flyttade hemifrån och bara ville släppa allt.
Som tur var blev jag övertalad av bland annat skolkuratorn att hänga kvar och tog sedan studenten med ett knappt 3,0 (ja, jag är så gammal så vi hade sifforna 1-5 som betygsystem).
Efter det var det inte läge att plugga vidare så jag fortsatte på heltid med att flippa burgare, som jag gjort under sista året på gymnasiet och med det blev jag kvar i många år.

Så småningom tog jag mig vidare i arbetslivet och blev administratör, restaurangadministrör/förlagsadministratör/rekryteringsadministratör, vilket jag trivs otroligt bra med.
En del anser att man ska plugga vidare och ja, det har jag såklart funderat allvarligt på, det kanske till och med blir så men jag måste ju först komma på vad jag vill bli när jag blir stor.

Så idag då? Ja nu sitter man här med Mannen man lyckades hitta i den stora världen av ettor och nollor, 2 barn och ett liv med alldeles för lite sömn, fina vänner, goa släktingar och "fullt ös medvetslös".