Vi anade nog att denna långhelg inte skulle bli våran mest rörliga helg eftersom maken, som är den som står för körandet i denna familj, har en rygg som ställer till det då och då och senaste veckorna har det bara blivit värre.

I lördags lovade jag sonen att han skulle få nya strumpor eftersom flera av hans par blivit antingen för små eller börjat få hål. Jag och barnen kom iväg till busshållplatsen och barnen for lyckliga runt hållplatsen fulla av energi.

Därför trodde jag först att det var åksjukan som började göra sig påmind när sonen "säckade ihop" och började dra i sina kläder och klaga på att det var så varmt. När jag tog av honom jackan och fleecen så såg han ut att hämta sig en kort stund men sedan ville han klä på sig allt igen då han sa sig frysa jättemycket.
Det är då jag känner att han är kokhet i pannan!

Jag säger direkt till dem att vi måste åka hem igen men sonen protesterade högljutt om att han faktiskt måste få sina strumpor så vi fortsatte resans 2 hållplatser till köpcentret.
Väl framme så ville båda barnen genast ha något att dricka för de var såååå törstiga så vi köpte vatten till mig och dottern och en liten mer till sonen.

Framme vid köpcentret gick vi till närmaste affär med barnstrumpor och sonen fann lyckligt några stålmannenstrumpor som vi betalade för och sedan skulle vi gå direkt tillbaka till bussarna. Den korta vägen tillbaka till bussarna så var det som om kraften rann ur honom igen så jag fick bära honom och hade honom sedan i famnen hela vägen hem och in i huset.
(Dottern var väldigt tyst på vägen tillbaka och jag trodde det berodde på avundsjuka då hon också ville sitta i min famn.)
Väl hemma klädde jag av sonen och bäddade ner honom i soffan, där han tvärslocknade klockan 5….
39° visade termometern.

Nu insåg jag att dottern inte heller såg så pigg ut och hon började också kännas varm. När jag burit upp sonen till sängen så lade sig dottern bredvid mig i soffan och somnade efter ett tag hon också…. Efter ett tag började hon jämra och vrida sig och när jag tog tempen visade den 40°!!
Hur sjutton kan de bli sjuka så snabbt och med så hög feber båda två?!

Nästa morgon, eller i princip mitt i natten eftersom sonen vaknade så tidigt då han faktiskt somnade kl. 5 på eftermiddagen, så var dottern nästan feberfri igen men sonen hade fortfarande hög feber så jag lyckades få honom att somna om efter ett toabesök och lite vätska.

Dottern vaknade sedan lite hängig men feberfri och höll si sedan feberfri och blev piggare under dagen. Jag undrar om det inte var med ren vilja och envishet som hon tvingade bort febern på sig själv. Hon visste nämligen att om hon hade feber på söndagen så skulle hon inte kunna gå till dagis på måndagen och därmed missa första skolbesöket….. Skolbesök inför skolstarten är ju hemskt viktiga saker…när man är nästan 6 år….

Sonen hade dock feber hela söndagen så han är hemma med mig idag. Lugn och mysig vabdag för oss med förhoppning om att han får bli frisk snabbt.