Precis när klockan ringde i morse så var jag mitt i en jobbig mardröm som hänger kvar fortfarande. När tankarna snuddar vid den så rusar hjärtat upp i 120 för att sedan lugna ner sig igen.

Jag och barnen, som var äldre än nu men ändå lika små som nu, satt i en lite motorbåt i Iggesunds skärgård. Båten var full av en massa packning men vi var glada i hågen och vid ett "scenbyte" i drömmen så är det plötsligt sonen som sitter vid styrspaken.
Jag sitter i aktern och pratar med dottern.

När jag slänger ett öga bakom ryggen, i båtens färdriktning, så ser jag att att vi är på väg rakt mot land, där en massa klippiga grynnor skjuter upp från vattnet.
I panik skriker jag till barnen att lägga sig på golvet och i slow motion försöker jag häva mig över packning och barn för att ta mig till styrspaken och vända ut från land.

Plötsligt välter båten och vi ligger alla 3 i vattnet.
Scenskifte igen.

Nu är båten på rätt köl igen och jag kämpar för att få upp barnen i båten och därefter packningen som flyter runt.
Scenbyte.

Jag försöker nu desperat att ta mig själv upp i båten, men det går inte utan jag riskerar hela tiden att välta båten igen, medan den sakta driver ut mot något som nu inte alls är Iggesunds skärgård utan öppet hav.

Då ringer väckarklockan och jag vaknar i panik och får ligga kvar en stund tills hjärtat slår normalt och jag inte längre är andfådd.....