Vi bestämde oss för en lugn morgon utan stress.
Jo tack!
Att säga till barnen att vi skall ha en lugn morgon innebar tydligen att dottern gick in i någon form av slow motion-mode. Ingenting gick ens i närheten av lika sakta som vanligt utan ÄNNU saktare.

När vi sedan äntligen, en sisådär 40 minuter senare än vanligt, kommer till förskolan så har barnen på sonens avdelningen redan börjat gå ut och han blir eld och lågor över att de tagit fram cyklarna. Att jag vill gå in och sätta på honom hans galonisar och stövlar först tyckte han inte var en bra idé men till slut förstod han nyttan med dem när jag påpekade att om han blev blöt om rumpan så skulle även hans nya kalsonger bli blöta och då skulle han inte kunna ha dem idag.

Sedan anländer jag äntligen busshållplatsen och kliver i godan ro på bussen......När jag ska ta upp busskortet så ser jag att barnens extrakläder ligger kvar i väskan! Äsch, vi hade iallafall en mysig morgon och solen lyste och allt var lugnt.

Vad är väl en dag i en småbarnsmorsas liv? Det kan ju va fruktansvärt långtråkigt, o dötrist o tråkigt o alldeles... alldeles UNDERBART!