Hmmm det här med att ta sig tid och skriva lite blogginlägg har inte varit min starka sida senaste tiden.
Men vi lever och har det ganska bra måste jag säga och ibland när livet liksom bara knallar på så knallar mina tankar förbi det här med att skriva i bloggen.

Den här påsken har varit lugn och skön och barnen har varit alldeles lagom barnsliga om man säger så. Idag var vi ute en sväng men kom inte utanför gården då barnen hellre ville stanna på gården och leka...med alla pölar....
Ja, dottern hade någon magisk förmåga att vara i princip torr när hon kom in. Lite blöt om vantarna bara. Och stövlarna, "men det gör ju ingenting för de mår bara bra av vatten" som hon själv uttryckte det.

Sonen däremot.... det var nog inte mycket som var torrt på honom....Han hade dessutom vägrat att ta på sig stövlarna (vilket jag förstår, för de passade av någon underlig anledning mycket bättre i skoaffären än de gör sedan vi kom hem därifrån...).

Det var iallafall HÄRLIGT att kunna sitta i solen och värma sig medans barnen lekte av hjärtans lust. Det kom dessutom ut två andra barn, i taget, som barnen kände igen från förra respektive nya förskolan så de hade det nog lika HÄRLIGT de!
(Föräldrarna var dock inte ett dugg sociala fast jag försökte hälsa och så vidare.)


Ena dragkedjan på mina, älskade, vinterkängor har gått sönder. Precis lagom tills man faktiskt kan ta och kasta dem eftersom våren ler mot oss. Men det bär emot att kasta dem eftersom jag har haft dem 3-4 vintrar och trivs så bra i dem. Nåja, tills jag är helt säker på att vintern verkligen ÄR borta så sparar jag dem. Den, med trasig dragkedja, går ju att få på sig iallafall och "de" har ju lovat mer snö...