Efter ett par nätters icke-sömn (i princip) på grund av barnens feber så har jag tänkt, än en gång, på hur mycket man egentligen orkar trots att man helt klart får alldeles för lite sömn.
Jag gick här, var förundrad och sedan slog det mig att jag ju faktiskt övat på detta en del när jag var yngre.

Då var man ute, dansade och festade hela helgen och ibland hände det att man gick direkt från utestället (eller McDonald´s där man varit och käkat efter att klubbarna stängt) till jobbet och körde sin arbetsdag...
Det skulle jag väl aldrig klara nu förtiden....men man vet aldrig.
För nu jobbar man en arbetsdag efter att knappt ha sovit under en natt och sedan går man hem och umgås och så börjar det om.
Det som är skillnaden är väl att det inte direkt ingår något alkoholhaltigt under de långa sömnlösa nätterna nuförtiden. Inte speciellt mycket upplyftande dans heller. Det kanske vore något det.

Men snart är barnen friska (dottern fick feber i går natt och har varit helt utslagen idag) och då får man sova sådär normal-lite igen.