Igår var jag och barnen några timmar på Lekhuset i Bromma och barnen hade så himla kul. De for runt, både tillsammans och var för sig och kände sig helt trygga på den nya, roliga platsen.
Stället var mindre än vad jag trodde men det visade sig bara vara bra. Det räckte ju alldeles utmärkt för barnen och jag kände att jag hade överblick över dem båda två.

När vi åkte därifrån så somnade sonen i vagnen men det tyckte jag inte var så konstigt eftersom de faktiskt lekt på ganska bra under några timmar. När vi kom hem och han var jättegnällig och bara satte sig i soffan och satt och tittade rakt fram utan att dricka sin efterfrågade mjölk så undrade jag vad det var med honom.
När makens ena syster sedan kom hem till oss en stund senare och satt med honom i famnen så upptäckte hon att han var jättevarm...
Mycket riktigt så hade han fått hög feber och den steg ännu mer innan han skulle gå och lägga sig stackarn.

Mitt i natten vaknade han och var vaken i 45 minuter och babblade, babblade och babblade så jag trodde jag skulle få vara vaken med honom resten av natten....
När morgonen kom så trodde jag det var ett skämt att den kommit så snabbt.

Dottern var sitt vanliga "alla kläder är så krångliga/obekväma/dumma"-jag och jag som skulle iväg till jobbet för att kunna komma hem tidigare och lösa av maken så han kunde åka och jobba blev jättestressad.
Den stressen satt kvar nästan hela vägen till jobbet trots att jag försökte ta det lugnt, tänka på annat och lyssna på bra musik med en god bok i handen.
Väl på jobbet så var jag sedan stressad på grund av att jag ville rafsa undan så mycket som möjligt av det som väntade efter 2 veckors semester, möten (var av ett med ett tråkigt besked som var stressande i sig) osv.

När jag väl kom hem igen så var det så skönt att sonen var lugn (tyvärr för att han inte var så pigg) så vi bestämde oss för att vara hemma och ta det lugnt ett tag innan vi hämtar storasyster på dagis.
Men nu längtar vi så mycket efter henne så nu bär det iväg.