Gick och jobbade i måndags trots den huvudvärk som jag hade efter dotterns nattliga spark men efter någon timme insåg jag att huvudvärken bara blev värre och att jag kände mig allmänt förvirrad och tappade saker.
När min chef påpekade att det kunde vara hjärnskakning så insåg jag att det var dags att bege sig hemåt och var bara glad att jag iallafall inte mådde illa.

På tunnelbanan kröp sig ett illamående och en enorm "trötthet" över mig.
Jag försökte desperat hålla mig vaken för så fort jag slappnade av och nickade till så mådde jag fruktansvärt illa. Mina medresenärer måste ha trott att jag var full som jag satt där och vinglade och var allmänt blek.
Resan hem är inte jättelång, i Stockholmspendlarmått, men det kändes som den längsta resan jag gjort.

När jag bytte till bussen så kändes det något bättre efter den friska luften som jag gick i mellan tunnelbanestationen och bussen men illamåendet var olidligt. Jag ville VERKLIGEN inte behöva gå av för att kräkas....

Jag lyckades ta mig ända hem, "kramade toalettstolen" lite och satte mig sedan i soffan för att fundera på vad jag skulle hitta på för att inte somna.
Jag satte på tv:n.....och tvärslocknade.
En och en halv timme senare vaknade jag och mådde något bättre i huvudet och med illamåendet.

Jag blev sedan hemma under tisdagen och onsdagen då det var en mild hjärnskakning jag hade...
Det är inte vad man väntar sig av att ha sin dotter bredvid sig när man sover på nätterna kan jag säga.