Idag vid middagen så bestämde jag och maken oss för att vi skulle packa bilen, spänna fast barnen i deras stolar och fara en sväng till nya boendet.
Vi längtar så efter att flytta dit och att vara där så vi tar varje chans att fara dit.

Vi hade en liten plan om att barnen skulle somna i bilen på vägen dit så vi snabbt kunde bära in det vi fyllt bilen med och sedan fara hem igen.....
Jovisst, vad de somnade...inte.

Dottern babblade heeela vägen dit och sonen höll sig vaken han med och självklart ville de kliva ur bilen och gå in i det nya boendet de med. Dottern kunde inte dölja sin besvikelse när vi hade packat ur en låda och skulle bege oss hemåt igen.
Jag har en känsla av att de kommer trivas riktigt bra där.
En av favoritsysselsättningarna när vi är där är att springa runt, runt. Ut i hallen, in i köket, via vardagsrummet och så ut i hallen igen osv osv.

En biltur brukar annars vara ganska sövande för dem och dottern lyckades till slut somna då det blivit alldeles bäcksvart ute men sonen somnade inte förrän vi började närmade oss hemmet igen men vaknade genast när jag skulle lyfta ut honom ur bilen.
Att han kunde hålla sig vaken?! Klockan var ändå närmare 21 när vi kom hem.

Jag vill flytta nu, nu, nu men vi får snällt vänta tills helgen den 22-23 eftersom barnen börjar på det nya dagiset först den 24:e.