Och så jag då
tisdag 8 maj 2012
Vad man kan råka säga i ren panik.
20:58
Plötsligt hör jag från badrummet:
Så jag vrålar i panik till sonen:
Jag träffade alltså rätt med vad som skulle få honom att släppa. Den där snoppen tror jag ibland är det käraste min lilla 2-åring har. Han är helt fascinerad.
Och den där byttan med saker på handfatet får härmed flytta upp i badrumsskåpet!
Maaaammaaaa!!!! Han tar den vassa saxen!!!!När jag rusar dit sprätter sonen till och försöker komma undan och alla möjliga hemska scenarier far genom mitt huvud medan dottern flyr åt andra hållet.
Så jag vrålar i panik till sonen:
Akta!!! Du kan göra illa snoppen!!!!Varpå han genast släpper saxen i golvet, tar ett par steg baklänges, drar ut blöjan från magen med ena handen, kör ner den andra handen och tar ett tag om sin snopp och stirrar förfärat på saxen.
Jag träffade alltså rätt med vad som skulle få honom att släppa. Den där snoppen tror jag ibland är det käraste min lilla 2-åring har. Han är helt fascinerad.
Och den där byttan med saker på handfatet får härmed flytta upp i badrumsskåpet!
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
5 kommentarer:
hihihi jag kan nästan se mig det framför mig :) Kram
Jasså du känner igen dig! Fy önskar ingen annan få vara med det jag varit med om men du har också förlorat din mamma och jag vet några till. Så orättvis.
Jag man vill ju minnas de fina minnena men dem sista är svåra att sudda bort. Man kommer få leva med det resten av livet men fotast minns man ju det som var bra.
KRAM!♥
hahaha och det käraste dem har resten av livet hahaha :P
TAck för din fina kommentar! <3
haha, det funkade ju iafl!
Killar och deras snoppar alltså.. suck! ;-)
Haha! Ja, alla sätt är bra! =)