Gav mig ut på ett litet shopping äventyr efter jobbet idag. Dessvärre avslutar jag den nu en aning deppigare än jag var innan.

Jag brukar vara ganska nöjd med hur jag ser ut. Har inte brytt mig alltför mycket om att jag anses överviktig men idag när det var en klänning jag var ute efter och jag i klänning efter klänning konstaterar att jag ser höggravid ut så blir jag lite butter.

Aldrig att jag får kommentarer om att jag är överviktig men när man ser gravid ut så är folk inte så sena med att kommentera och undra hur långt gången man är....
Jag vet inte om det är den pinsamma situation som uppstår när den som kommenterat inser att hen tycker sig, indirekt, sagt att jag är tjock som gör att det är jobbigt eller om jag nu faktiskt har gått över till att bli missnöjd med min kropp.

Det är egentligen inte antalet kilon som stör mig utan hur de är fördelade på kroppen. Flera jag känner väger eller har vägt mer än vad jag gör nu men ändå lyckats ha kläder utan att se gravida ut. Lite jämnare i kroppen om ni förstår hur jag menar.

Usch, jag gillar verkligen inte den här känslan! Jag skiter ju i hur andras kroppar ser ut. Kan jag då inte få ha den attityden kvar när det gäller min egen kropp också?!

Dags att ta tag i mag- och ryggträningen. Utan mag- och ryggmuskler så är det svårt att få en jämnare kroppsform. Inbillar jag mig.

Kanske dags för att ta tag i sockerberoendet också. Igen! Kan inte coca-cola bara gå i konkurs eller något? Det känns ibland som om det är troligare än att jag skulle få någon form av karaktär....