När jag hämtade barnen igår så bestämde sig dottern för att hon ville ha hamburgare till middag.
Glad i hågen sa jag att det gick jättebra. Jag visste ju att jag hade möjlighet att göra det hemma. Förutom hamburgerbröden då.
Där höll det på att gå åt skogen ett tag men till slut lugnade sig dottern och föreslog glatt att vi kunde åka till McDonald´s istället. Ni skulle ha sett hennes min. Hon såg så lycklig ut över att ha kommit på denna geniala idé.

Så mot bättre vetande så gick jag med på detta och så gick vi upp och satte oss på busshållplatsen och väntade på bussen. Ungefär en gång i minuten undrade hon sedan när bussen skulle komma och lagom tills hon nästan var sur över att den där bussen aldrig kom så dök den upp och det gjorde hennes goda humör också.

Faktiskt så höll sig humöret på underbart hög nivå hos båda barnen hela vägen hem efter middagen (med efterrätt) förutom en liten otursam händelse då dottern höll på att äta upp sin brors glass (han ville inte ha mer) och sedan plötsligen ger mig den och säger att hon inte orkar mer.
Eftersom vi strax skulle av bussen så kastade jag det som var kvar i soppåsen vid bussens dörr och började göra i ordning för avstigning.

Vi kan säga så här, det tog ett tag efter vi kommit av bussen innan hon hade lugnat sig tillräckligt för att kunna tala om för mig vad som var fel.
Jag hade totalt missuppfattat henne då hon bara hade velat att jag skulle hålla i glassen en stund och inte att jag skulle slänga den.
Men faktum är att trots det en-timmes-3-årings-trots-utbrott som jag väntade mig så lugnade hon iallafall ner sig rätt fort, kunde tala om för mig vad jag gjort för fel och när jag bad om ursäkt och förklarade att det var ett ärligt misstag så tog liksom det ledsna slut och sedan var hon go och glad igen.

Vi var hemma ca 19.50 och när klockan var 20.15 så hade det bytts blöja på lillebror, kläder hade tagits av och toalettbesök hade avklarats, tänder hade borstats (även om sonen visst borstade tänderna med sin syster tandborste men what the heck liksom) och sedan hade båda barnen somnat som stockar och fortfarande utan gnäll.

Underbar avslutningen på den i övrigt ganska förvirrade dag som gårdagen var.