Och så jag då
torsdag 1 december 2011
Är inte samma, gamla, glada Martina i kväll.
21:55
Dagen har varit bra med en intervju som gick riktigt bra, snälla barn som var på bra humör när de hämtades på dagis och början till en bra kväll.
Sedan fick jag samtalet som man inte vill ha.
Min mamma ringde och berättade att hon suttit och läst i lokaltidningen och hittat en dödsannons.
Min mormors.
Men vänta nu, tänker ni kanske. Mormors....
Ser din mamma sin mammas dödsannons i tidningen? Visste hon inte?
Nej, hon visste inte. Eftersom den person jag kallar mormor inte är min mammas mamma. Hon var min morfars "nya fru", Margarida, som han träffade genom min ena moster.
Margarida var mamma till sagda mosters dåvarande fästman. Blev det tillräckligt krångligt det här nu?
Min biologiska mormor gick bort när min mamma var mycket ung och jag tror nog att hon aldrig sett Margarida som någon form av mamma alls utan som just "pappas nya fru".
När morfar gick bort för många år sedan så gled mormor ifrån oss. Hon hade sin syster, sin son och deras familjer så det gick som det gick.
Nu hade vi inte haft någon kontakt med henne alls på många år.
Därför blev det lite av en chock vilket hårt slag det blev på känslocentret när jag fick veta att hon inte finns längre. Tungt i sinnet.`
Jag stod där efter samtalet och skulle steka pannkakor, med tårarna droppandes från kinderna.
Dottern kom då fram till mig, lade en hand på mitt ben och såg bekrymrat på mig....
Sedan fick jag samtalet som man inte vill ha.
Min mamma ringde och berättade att hon suttit och läst i lokaltidningen och hittat en dödsannons.
Min mormors.
Men vänta nu, tänker ni kanske. Mormors....
Ser din mamma sin mammas dödsannons i tidningen? Visste hon inte?
Nej, hon visste inte. Eftersom den person jag kallar mormor inte är min mammas mamma. Hon var min morfars "nya fru", Margarida, som han träffade genom min ena moster.
Margarida var mamma till sagda mosters dåvarande fästman. Blev det tillräckligt krångligt det här nu?
Min biologiska mormor gick bort när min mamma var mycket ung och jag tror nog att hon aldrig sett Margarida som någon form av mamma alls utan som just "pappas nya fru".
När morfar gick bort för många år sedan så gled mormor ifrån oss. Hon hade sin syster, sin son och deras familjer så det gick som det gick.
Nu hade vi inte haft någon kontakt med henne alls på många år.
Därför blev det lite av en chock vilket hårt slag det blev på känslocentret när jag fick veta att hon inte finns längre. Tungt i sinnet.`
Jag stod där efter samtalet och skulle steka pannkakor, med tårarna droppandes från kinderna.
Dottern kom då fram till mig, lade en hand på mitt ben och såg bekrymrat på mig....
-"Varför gråter du mamma?"
-"Jag fick veta att min mormor har dött."
-"Men mamma, du kan få låna min mormor....eller pappas men hon är väldigt gammal!"
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
7 kommentarer:
Sänder dig en stor varm kram
Och barn är underbart härliga och ärliga... vad gulligt att du får låna hennes mormor :) Gulle!!
Låter dom när jag fick veta att min farmor dött, det var mellandagarna kring jul för 8 år sedan, jag satt hemma hos Björns familj (var strax innan jag fick veta att jag var gravid) och så får jag ett sms av min kusin där det står "du vet att mormor dog i natt va?" (min farmor är hennes mormor) jag fick verkligen stirra på smset i ett par minuter tills jag fann mig och sa till Björn (hela hans släkt var i rummet och vi kände inte varandra då väl) min farmor dog inatt, Björn bara va
Oh fy sånna samtal är aldrig roliga, men vilken tur att dottern lånar ut sin då.
Sv: Jag fattar inte det heller, jag vill ju inte bara se den första kvarten jag vill se hela! Antingen så kunde dom ju haft så man han att se allt eller så kunde dom väl slagit ihop luciatågen.
Massa värme till dig....
Usch, såna samtal är de värsta. Stor kram.
haha nä jag har lärt mig det nu!! =P
Kram !
Åh fy så jobbigt, jag beklagar sorgen. Kan förstå den där känslan man får när någon man inte har träffat på länge gått bort - för då vet man att aldrig mer kommer kunna ses, innan fanns endå chansen...
Men så fint sagt av din fina dotter :) Kram fina