Senaste 2 dagarna har jag ställt klockan för första gången på mycket länge.
Lika förvirrande var det idag när den ringde, kunde inte riktigt förstå vad som lät. "Onej, vem ringer nu?! Hoppas det inte väcker barnen...." när jag sedan tar telefonen så inser jag ju att det är väckarklockan som väckt mig.

Barnen låg faktiskt bredvid mig båda två, ömt omslingrade. Mysigt!
När jag en kvart senare hör att sonen vaknar så går jag in för att hämta honom. Då ligger han och trycker bort en kudde som han tagit från mig...mot sin syster.
Hmm, det så nästan ut som om han tröttnat på sin syster där ett tag.

Nä, nu är det frukost och fix som gäller och så ska jag smyga in barnen på dagis en kvart tidigare så jag hinner i tid till intervjun.