Och så jag då
måndag 7 november 2011
Det är så härligt att sova ensam....
10:10
...ibland.
Senaste 2 nätterna har jag sovit i bonussonens rum då maken tyckte att jag skulle få sova ut lite.
Att slippa vakna på nätterna är som en skänk från ovan. Att maken dessutom "tog morgonen" i morse och lät mig sova lite extra kändes fenomenalt.
Men som jag sa till honom igår, han borde också sova därinne ibland. För även om jag vaknar och tröstar barn, byter på barn eller lugnar mardrömsdrömmande barn så störs hans sömn också, det är klart.
Så nu ska vi se om jag kan få in honom dit in någon kväll eller om han hellre somnar i soffan.
Dock var det en speciell känsla som smög sig över mig igår när jag lagt mig för att sova därinne....
Det var tyst och lugnt men samtidigt TOMT.
Tänk att jag låg därinne och saknade mina barn! Det är något med modersinstinkten ändå som gör att man VILL ta hand om nattoroliga barn, finnas där med en puss, en smekning, en lugnande röst.
En sorts samspel det med.
Maken klarar självklart det där lika bra han också men det är som om en natts frånvaro från det nattliga samspelet är vad jag klarar innan "saknaden" kommer smygandes. Min dos av det nattliga kan tyckas vara tagen in absurdum senaste 3,5 åren men ändå....
Som sagt, jag kan inte kalla det annat än modersinstinkt.
Eller möjligen ren dumhet.....
Senaste 2 nätterna har jag sovit i bonussonens rum då maken tyckte att jag skulle få sova ut lite.
Att slippa vakna på nätterna är som en skänk från ovan. Att maken dessutom "tog morgonen" i morse och lät mig sova lite extra kändes fenomenalt.
Men som jag sa till honom igår, han borde också sova därinne ibland. För även om jag vaknar och tröstar barn, byter på barn eller lugnar mardrömsdrömmande barn så störs hans sömn också, det är klart.
Så nu ska vi se om jag kan få in honom dit in någon kväll eller om han hellre somnar i soffan.
Dock var det en speciell känsla som smög sig över mig igår när jag lagt mig för att sova därinne....
Det var tyst och lugnt men samtidigt TOMT.
Tänk att jag låg därinne och saknade mina barn! Det är något med modersinstinkten ändå som gör att man VILL ta hand om nattoroliga barn, finnas där med en puss, en smekning, en lugnande röst.
En sorts samspel det med.
Maken klarar självklart det där lika bra han också men det är som om en natts frånvaro från det nattliga samspelet är vad jag klarar innan "saknaden" kommer smygandes. Min dos av det nattliga kan tyckas vara tagen in absurdum senaste 3,5 åren men ändå....
Som sagt, jag kan inte kalla det annat än modersinstinkt.
Eller möjligen ren dumhet.....
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
2 kommentarer:
Det där är lite som jag känner när jag vet att jag ska få barnvakt för några timmar. Bara vetskapen om att jag har "egen tid" gör att jag längtar efter barnen bara jag stängt dörren bakom mig. Då tycker jag helt plötsligt inte att jag behöver den där egen tiden lika mycket som jag tyckte en timme tidigare. Jättekonstigt egentligen =)
Gud va härligt ! Man känner sig verkligen som en "ny" människa när man fått ordentligt med sömn, men det är ju tyvärr inget man är vidare bortskämd med som småbarnsmamma... !!
Ha en riktigt bra dag ! kram