Kikar alltid in till barnen ett par gånger under kvällen, efter att de gått och lagt sig.
Vet inte varför. Inte direkt så att jag vill se så de ligger kvar. Jag vill bara se så de har det bra och jag tror det beror på att jag är så glad att de finns.

Inne hos sonen är det ofta så mörkt så man knappt ser honom i sängen. Men att sitta bredvid och lyssna på de lätta andetagen och kanske stoppa mitt finger mot hans näve och känna honom ta tag och mumla något i sömnen....

Att bara stå där och titta på dottern som sover så tryggt på rygg med armarna utsträckta och håret rufsigt runt huvudet.

Kärlek.