Och så jag då
About Me
- Martina
- Stockholm, Sweden
- Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Arkiv
- mars 2015 (6)
- januari 2015 (2)
- november 2014 (11)
- oktober 2014 (8)
- september 2014 (2)
- augusti 2014 (2)
- juli 2014 (5)
- juni 2014 (1)
- maj 2014 (8)
- april 2014 (21)
- mars 2014 (12)
- februari 2014 (19)
- januari 2014 (24)
- december 2013 (13)
- november 2013 (18)
- oktober 2013 (23)
- september 2013 (25)
- augusti 2013 (7)
- juli 2013 (9)
- juni 2013 (10)
- maj 2013 (7)
- april 2013 (25)
- mars 2013 (6)
- februari 2013 (11)
- januari 2013 (14)
- december 2012 (11)
- november 2012 (15)
- oktober 2012 (36)
- september 2012 (32)
- augusti 2012 (35)
- juli 2012 (25)
- juni 2012 (21)
- maj 2012 (22)
- april 2012 (11)
- mars 2012 (32)
- februari 2012 (36)
- januari 2012 (52)
- december 2011 (73)
- november 2011 (87)
- oktober 2011 (106)
- september 2011 (78)
- augusti 2011 (54)
- juli 2011 (82)
- juni 2011 (62)
- maj 2011 (79)
- april 2011 (74)
- mars 2011 (88)
- februari 2011 (56)
- januari 2011 (76)
- december 2010 (89)
- november 2010 (116)
- oktober 2010 (114)
- september 2010 (34)
Yppats
Barnen
Tankar
Glädje
Maken
Sömn
Sjuk
Produkt
Gnäll
Bloggar
Shoppa
Mat
Dagis
9-5
Barnamun
Vänner
Släkten
Humor
Utveckling
Lekar
Hushållsarbete
Kärlek
Humör
Väder
Motion
Recension
TV
Tävlingar
Träning
Fest
Facebook
Sjukhus
Bok
Engagemang
30 dagar
Event
Film
Resa
Vinst
Dagens
Willvin
Baka
Musik
Öppna Förskolan
Boet
Debatt
Utseende
Bonusen
Alkohol
Vagn
Ängeln
Mamma
Citat
Läst
Vinnare
Restaurang
Bilen
Vikt
Pengar
Spot and Tell
Dator
USA
Politik
Smartson
Flaska
Buzzador
Post
Allergi
BVC
EFIT
Skola
Gästinlägg
Säljes
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
onsdag 26 oktober 2011
Fest, feber, film och Philofix
20:51 |
Redigera inlägg
Så börjar lugnet lägga sig här hemma.
Maken är på vift med sina "arbetskamrater" (studenter, doktorander och gamla kollegor) i en annan stad för att roa sig lite. Detta är han väl värd för han jobbar som ett djur och balanserar sin forskning och familjelivet utan att ta så mycket egentid.
Barnens morgonhumör var totalt bortblåst när jag skulle hämta dem kan jag säga.
Dottern eggade upp sig över något hon inte fick göra och ville sedan bäras hem. När jag förklarade för henne att jag inte tänkte bära henne eftersom jag dels hade sonen att ta hand om, kassar att bära och dessutom fortfarande besvär med baken sedan operationen så bröt hon ihop och skrek, kastade sig mot mina ben alternativt hängde sig i dem för att hindra mig att röra mig.
Ju mer hon höll på desto oroligare blev sonen som till slut hängde sig i mitt andra ben och ville komma upp i famnen vilket jag inte kunde eftersom jag var helt ostadig av dotterns ilskna utfall mot mina ben.
Efter ett tag satte jag mig helt enkelt ner på marken och sa åt barnen att det är bäst vi kramas istället för är ledsena och arga annars kommer vi ingenstans och får campa ute under natten....
Undrar vad han tänkte, grannen som passerade oss medans vi satt där på marken och kramades, jag storleende för att det fungerade (eftersom barnen började lugna ner sig och dottern kunde lyssna och förstå mina argument) och barnen småsnyftande eftersom de varit så upprörda båda två.
Sedan reste vi oss och gick hemåt.
Sonen hittade aldrig riktigt sitt glada humör efter detta och när vi varit hemma ett tag får jag för mig att han har feber....
Inte mycket men tillräckligt för att verka trött och hängig, men det syntes inget på termometern.
Nu sover de iallafall. Sonen somnade lite tidigare än vanligt och dottern somnade till ett avsnitt av Philofix på Bolibompa.se en stund efter kl. 20.
Och jag tänkte se en film.
Maken är på vift med sina "arbetskamrater" (studenter, doktorander och gamla kollegor) i en annan stad för att roa sig lite. Detta är han väl värd för han jobbar som ett djur och balanserar sin forskning och familjelivet utan att ta så mycket egentid.
Barnens morgonhumör var totalt bortblåst när jag skulle hämta dem kan jag säga.
Dottern eggade upp sig över något hon inte fick göra och ville sedan bäras hem. När jag förklarade för henne att jag inte tänkte bära henne eftersom jag dels hade sonen att ta hand om, kassar att bära och dessutom fortfarande besvär med baken sedan operationen så bröt hon ihop och skrek, kastade sig mot mina ben alternativt hängde sig i dem för att hindra mig att röra mig.
Ju mer hon höll på desto oroligare blev sonen som till slut hängde sig i mitt andra ben och ville komma upp i famnen vilket jag inte kunde eftersom jag var helt ostadig av dotterns ilskna utfall mot mina ben.
Efter ett tag satte jag mig helt enkelt ner på marken och sa åt barnen att det är bäst vi kramas istället för är ledsena och arga annars kommer vi ingenstans och får campa ute under natten....
Undrar vad han tänkte, grannen som passerade oss medans vi satt där på marken och kramades, jag storleende för att det fungerade (eftersom barnen började lugna ner sig och dottern kunde lyssna och förstå mina argument) och barnen småsnyftande eftersom de varit så upprörda båda två.
Sedan reste vi oss och gick hemåt.
Sonen hittade aldrig riktigt sitt glada humör efter detta och när vi varit hemma ett tag får jag för mig att han har feber....
Inte mycket men tillräckligt för att verka trött och hängig, men det syntes inget på termometern.
Nu sover de iallafall. Sonen somnade lite tidigare än vanligt och dottern somnade till ett avsnitt av Philofix på Bolibompa.se en stund efter kl. 20.
Och jag tänkte se en film.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Bella har fått för sig att plåster hjälper mot allt som gör ont, och att dom är ludna och söta hjälper visst ännu bättre och allt som gör att hon tänker på annat än magen är stort plus för mig :D
Det krävs inte mycket feber för att få ett barn ur balans. Är de redan trötta innan är det bara kört!
Vilken fantastisk ide att sätta sig ner och bara kramas. Det ska jag pröva nästa gång barnen bara itne orkar.
Hoppas lillen snart är bra igen.
Kram kram
Åh, vad bra, klart man ska göra så!