Vaknade i morse och kände mig en aning obekväm.
Pallrade mig upp för att gå på toaletten och kände när jag satt där att min mage var en mycket öm och svullen.
Kände mig minst i månad 9 av en graviditet och som sagt ÖM.

Tillbaka i sängen igen så hade sonen vaknat så maken satt och myste med honom för att få honom att somna om. När jag lagt mig fick jag sonen till mig och vi låg och myste.
Jättemysigt om det inte varit för min ömma mage.
Så fort sonen buffade till magen gjorde det ondare och jag upptäckte att jag faktiskt "andades" mig igenom smärtorna.

Låg där, pustade lite och började tycka allmänt synd om mig själv.

Så tröttnade sonen på att ligga hos tråkiga morsan och började klänga istället. Inte skönt för magen alls.
Han krånglade sig upp i stående och när jag skulle dra ner honom i sängen igen så föll han.
Rakt på min mage.

Då känner jag att smärtan släpper, magen minskar i omfång och så kommer det en liten, liten.....prutt.

Man kan ju undra vart den prutten hade kommit vilse någonstans som orsakade så mycket lidande?!