Och så jag då

About Me
- Martina
- Stockholm, Sweden
- Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Arkiv
- mars 2015 (6)
- januari 2015 (2)
- november 2014 (11)
- oktober 2014 (8)
- september 2014 (2)
- augusti 2014 (2)
- juli 2014 (5)
- juni 2014 (1)
- maj 2014 (8)
- april 2014 (21)
- mars 2014 (12)
- februari 2014 (19)
- januari 2014 (24)
- december 2013 (13)
- november 2013 (18)
- oktober 2013 (23)
- september 2013 (25)
- augusti 2013 (7)
- juli 2013 (9)
- juni 2013 (10)
- maj 2013 (7)
- april 2013 (25)
- mars 2013 (6)
- februari 2013 (11)
- januari 2013 (14)
- december 2012 (11)
- november 2012 (15)
- oktober 2012 (36)
- september 2012 (32)
- augusti 2012 (35)
- juli 2012 (25)
- juni 2012 (21)
- maj 2012 (22)
- april 2012 (11)
- mars 2012 (32)
- februari 2012 (36)
- januari 2012 (52)
- december 2011 (73)
- november 2011 (87)
- oktober 2011 (106)
- september 2011 (78)
- augusti 2011 (54)
- juli 2011 (82)
- juni 2011 (62)
- maj 2011 (79)
- april 2011 (74)
- mars 2011 (88)
- februari 2011 (56)
- januari 2011 (76)
- december 2010 (89)
- november 2010 (116)
- oktober 2010 (114)
- september 2010 (34)
Yppats
Barnen
Tankar
Glädje
Maken
Sömn
Sjuk
Produkt
Gnäll
Bloggar
Shoppa
Mat
Dagis
9-5
Barnamun
Vänner
Släkten
Humor
Utveckling
Lekar
Hushållsarbete
Kärlek
Humör
Väder
Motion
Recension
TV
Tävlingar
Träning
Fest
Facebook
Sjukhus
Bok
Engagemang
30 dagar
Event
Film
Resa
Vinst
Dagens
Willvin
Baka
Musik
Öppna Förskolan
Boet
Debatt
Utseende
Bonusen
Alkohol
Vagn
Ängeln
Mamma
Citat
Läst
Vinnare
Restaurang
Bilen
Vikt
Pengar
Spot and Tell
Dator
USA
Politik
Smartson
Flaska
Buzzador
Post
Allergi
BVC
EFIT
Skola
Gästinlägg
Säljes
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
måndag 4 april 2011
Äntligen fick vi då provsvaret
Idag fick jag provsvaret på biopsin av de där "sakerna" jag har vid nedre delen av tarmarna.
För första gången kändes det verkligen som en lugn, saklig, inkännande läkare. Sedan visade det sig också vara någon som maken kände igen genom sitt arbete som forskare, så dagens återbesök kändes tryggt.
Stod på balkongen och njöt av det trista vädret innan vi åkte iväg och funderade på det hela.
"Om de säger att allt är ok, ingen fara, tack och hej.... Vad händer då? Vad gör man sen? Hur mycket kommer man oroa sig för det där som är där, trots att det inte ska vara någon fara? Och problemen jag haft... ska jag gå med det resten av livet sen då?"
Nu visade det sig faktiskt vara "ingen fara". Materialet de tog ut vid biopsin var benignt!
2 alternativ föreslogs.Operera eller avvakta.
Det var just det där med att avvakta som jag hade funderat på tidigare.
Att kontrollera blåsorna/cystorna/tumörerna då och då. Fortsätta ha problemen/symptomen.
Och bara avvakta.
Eller så opererar man, ser till att det är en skicklig kirurg som gör det och hoppas att allt sedan är löst.
Jag valde att opereras.
Nu är det inte hugget i sten än eftersom en ny magnetröntgen skall göras för att se hur pass stort det är nu (eftersom de tog ut en del av materialet inuti så hade de minskat) så man få en känsla för om de fortfarande växer, som de verkar göra eftersom de är större än för 1,5 år sedan när det upptäcktes.
Sedan skall den kirurg som vi föreslog även han ta sig en titt på fallet.
Men med allra största sannolikhet blir jag alltså opererad.
När? Och vad händer sen?
Ja, men det vet vi ju vid det här laget...att det vet vi inte....
Läs tidigare inlägg:
24 mars
9 mars
15 februari
9 februari
8 februari, inkl länkar till ännu tidigare inlägg om den felaktiga operationen o.dyl.
För första gången kändes det verkligen som en lugn, saklig, inkännande läkare. Sedan visade det sig också vara någon som maken kände igen genom sitt arbete som forskare, så dagens återbesök kändes tryggt.
Stod på balkongen och njöt av det trista vädret innan vi åkte iväg och funderade på det hela.
"Om de säger att allt är ok, ingen fara, tack och hej.... Vad händer då? Vad gör man sen? Hur mycket kommer man oroa sig för det där som är där, trots att det inte ska vara någon fara? Och problemen jag haft... ska jag gå med det resten av livet sen då?"
Nu visade det sig faktiskt vara "ingen fara". Materialet de tog ut vid biopsin var benignt!
2 alternativ föreslogs.Operera eller avvakta.
Det var just det där med att avvakta som jag hade funderat på tidigare.
Att kontrollera blåsorna/cystorna/tumörerna då och då. Fortsätta ha problemen/symptomen.
Och bara avvakta.
Eller så opererar man, ser till att det är en skicklig kirurg som gör det och hoppas att allt sedan är löst.
Jag valde att opereras.
Nu är det inte hugget i sten än eftersom en ny magnetröntgen skall göras för att se hur pass stort det är nu (eftersom de tog ut en del av materialet inuti så hade de minskat) så man få en känsla för om de fortfarande växer, som de verkar göra eftersom de är större än för 1,5 år sedan när det upptäcktes.
Sedan skall den kirurg som vi föreslog även han ta sig en titt på fallet.
Men med allra största sannolikhet blir jag alltså opererad.
När? Och vad händer sen?
Ja, men det vet vi ju vid det här laget...att det vet vi inte....
Läs tidigare inlägg:
24 mars
9 mars
15 februari
9 februari
8 februari, inkl länkar till ännu tidigare inlägg om den felaktiga operationen o.dyl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Vad skönt att höra!! Jag blir så lättad! :)