Och så jag då
måndag 14 februari 2011
Kan de inte bara ringa då
07:27
Blir väckt ca 5.30 av en överaktiv liten kille som trots en varm och go ersättningsflaska inte alls vill somna om.
Så då börjar dagens väntan på samtal från sjukhuset en aning tidigare än vad jag tycker är mänskligt.
De ska ju ha sin "konferens" angående mitt fall idag (om andras också förstås) och har lovat att ringa efteråt för att meddela vad de kommit fram till för tillvägagångssätt....
När maken sa hejdå i morse så frågade jag om det var något jag skulle tänka på i mitt samtal med läkaren.
Han började försöka lugna mig och jag kände genast en inre önskan om att jag inte sagt något eller, ja att sonen inte hade väckt mig så jag sluppit börja tänka på detta.
Min mage är i uppror... Aj!
Så då börjar dagens väntan på samtal från sjukhuset en aning tidigare än vad jag tycker är mänskligt.
De ska ju ha sin "konferens" angående mitt fall idag (om andras också förstås) och har lovat att ringa efteråt för att meddela vad de kommit fram till för tillvägagångssätt....
När maken sa hejdå i morse så frågade jag om det var något jag skulle tänka på i mitt samtal med läkaren.
Han började försöka lugna mig och jag kände genast en inre önskan om att jag inte sagt något eller, ja att sonen inte hade väckt mig så jag sluppit börja tänka på detta.
Min mage är i uppror... Aj!Tidigare
8 Februari, inkl länkar till tidigare inlägg.
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
3 kommentarer:
Vi väntar tillsammans idag <3 Det kommer att bli bra. Får droga dig med lite kaffe eller något i värsta fall.... ;-)
Hoppas du lyckas skingra tankarna lite tills de ringer och att du inte behöver vänta alltför länge på deras samtal.
Skrotis - kaffe??? Usch! ;o) ♥