Under somrarna som liten (3-15 år) så var jag i Hälsingland (Gnarp) och härjade.
Varje år när jag kom tillbaka blev jag skrattad åt eftersom det tog ungefär 1-2 veckor för mig att återgå till Stockholmskan från det härliga "gnaspmålet".

Än i dag kan jag då och då få kommentarer som "Vart kommer du ifrån?" eller "Vad är det för dialekt man hör när du talar?" eller "Hur länge har du bott i Stockholm?".
För att inte tala om att jag, när jag talar med någon med "norrländsk" dialekt, helt obemärkt glider in och talar mer och mer hälsingemål.

Jag skäms som en hund varje gång och försöker rätta till dialekten till det ursprungliga stockholmska och hoppas att personen jag pratat med inte märkt något. Har till och med bett om ursäkt och fått förklara hur det kom sig att den stockholmska person de började tala med plötsligt övergått till någon med helt annan dialekt.
Det har känts som om de måste tro att jag försöker driva med dem på något vis.

Nu är det så att det absolut inte är någon som tagit illa vid sig och för det mesta har de helt enkelt inte märkt något. Alternativt trott att jag är "inflyttad stockholmare" som glider in i sin rätta dialekt när jag talar med "likasinnade".

Vill ni lyssna lite på min favoritdialekt (jo egentligen kan det kanske klassas som flera olika dialekter/dialektvarianter) så kan ni gå in på den länkade sidan och även klicka er vidare till andra dialekter.