Och så jag då
torsdag 11 november 2010
Egentid och homos
22:41
Har sedan eftermiddagen varit iväg på lite kvalificerad egentid med mina två nära vänninor på "Naturhistoriska". Arrangörer var SMAL (Start Marketing All Looks) och det var verkligen en super sammansättning av stand-up, föreställning, föreläsning och paneldebatt.
Återkommer i morgon om den då det finns mycket att berätta om det och jag vill ge detta evenemang ett eget inlägg.
Sedan vill jag skriva lite angående detta med att förutsätta en viss sexualitet redan på små barn.
Återkommer i morgon om den då det finns mycket att berätta om det och jag vill ge detta evenemang ett eget inlägg.
Sedan vill jag skriva lite angående detta med att förutsätta en viss sexualitet redan på små barn.
(Med inspiration från diverse bloggdebatter jag läst senaste tiden men främst inspireras jag av Lady Dahmer)
Våra barn får gärna gilla samma kön, olika kön eller både och. Det har både jag och maken konstaterat att vi tänker lika om.
Visst vill man att ens barn skall slippa må dåligt, riskera att bli mobbade och känna att de behöver bo i några nedrans garderober när de växer upp men vi hoppas och tror att världen skall fortsätta förändras mot ett mer öppet och tolerant samhälle. Om man ser på hur samhällets fördomar såg ut för bara 10 år sedan så är förhoppningen stor.
Vi har ju redan börjat misstänka lite smått här hemma...
Dottern ääääälskar kvinnliga bröst.
Jag ammade henne tills hon var 1 år och även efter det har hennes fixering vid mina bröst ibland drivit mig till halvt vansinne.
Pilla, gosa med ansiktet mot bröstvårtan och att bara hålla en hand mot.
Vid alla möjliga och omöjliga tillfällen.....
När jag sedan väntade sonen var jag tvungen att verkligen tvinga henne att, utan avvänjning, sluta med detta ofog som ibland användes av mig som ett sätt att enkelt få henne att lugna ner sig när hon skulle sova men vägrade.
Detta då bröst som ni säkert vet har en förmåga att bli lite känsliga vid en graviditet.
Det var mycket gråt och vädjan och längtan efter de där brösten och ungefär då började hon kommentera att andra kvinnor också hade bröst...
Eller "Tuttor" som hon brukar säga.
Och sonen då, ja där börjar vi också misstänka, för han har ju ratat mina bröst helt istället så vi måste flaskmata honom.
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
1 kommentarer:
Ska/vill också skriva mer sen.... tack för idag! Känslostormarnas okrönta drottning är jag!