Och så jag då
onsdag 27 oktober 2010
Vill inte lämna
20:27
Dotterns första dag på dagis efter ett par dagars feber (japp vi kommer hålla koll efter prickar nu - kanske tredagarsfeber) slutade med att hon INTE vill gå hem. Hon hade längtat så efter dagis medans hon var hemma så det kanske inte är så konstigt.Det tog nästan 30 minuter av skoj och skratt och totalvägran innan jag och en fröken lyckades "lura" på henne skorna och jackan och kom ut genom dörren.
Jag försökte såklart locka med den nya bilen men trots att hon tjatat "Hämta bilen idag?" varje dag de senaste dagarna så var den väldigt ointressant just när man kämpar för att få stanna kvar på dagis.
Första utflykten med bilen, förutom hem från bilhandeln, gick till kyrkogården för att besöka vår lilla ängel.Det var ett tag sedan vi var där nu men det såg fint ut.
Vi hade köpt en gravram med granris och ett mosshjärta som vi placerade dit och kände oss nöjda med "höstklädseln".
Vad vi glömt var att lycktan gick sönder i våras och den hade vi inte bytt ut än så det blev inte av att tända ett ljus, som jag vanligen känner är ett måste när vi är där, speciellt på hösten när det börjar blir mörkt.
På något vis är det nog så att man inte vill att ens barn ska ligga ensam i mörkret....
Känns alltid så svårmodigt att lämna graven.
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
3 kommentarer:
Vad härligt att hon trivs på dagis :o)!!
Och graven ser jättefin ut! Vad skönt att ha ett ställe att gå till och fundera en stund. Även jag har förlorat ett barn, men vi valde minneslund. Ibland ångrar jag mig, men samtidigt tror jag att en grav hade skapat stora skuldkänslor hos mig när man inte besökt på ett tag.
Kram!
Va fint ni har gjort hos William! Det är länge sen jag var där nu men jag tänker ofta på honom när vi åker förbi...
Och visst är det kul med barn som inte vill gå hen!? ;o)
Så fint <3