Aftonbladet hade ju inte världens roligaste skämt precis....
Men å andra sidan så är det ju "allmänt" känt att graviditeter smittar.
Blir en gravid så kommer en annan på att den också vill ha barn osv...
Sen är det ju skönt att ha en stol att skylla på så behöver folk inte förstå att man har haft sex haha

Dottern avskyr all medicin.
Skriker rakt ut om man ens funderar på att ge en "supp i rumpan", spottar, fräser och kräks faktiskt om man försöker ge henne flytande maskin.
Sonen däremot, han bajsar på sin höjd om man ger alvedonsupp (och det är ju inget han gör med flit direkt) och mumsar i sig vad det månne vara som vi ger honom i flytande format....

Tänk att det kan vara så olika!

Dottern fick komma hem från dagis igår eftersom hon var så ledsen och klagade på ont i örat. Sonen har varit lite snorig senaste dagarna.
Mycket riktigt, dottern var hängig hela eftermiddagen och somnade med feber i soffan, vid halv 5!
Sonen var extra gosig och ville sitta (stilla) i min famn där jag satt bredvid dottern och så somnade han också!

Kul natt det här blir, tänkte jag och flyttade in dem i stora- respektive spjälsängen. Tempade dem medans de sov och japp, runt 38 grader båda två.
(Vem är det förresten som bestämt att tex min son som brukar ligga på runt 35,8 i temp i vanliga fall, inte har feber förrän han kommer över 38 grader? Inom vården säger de ju så, att temperaturer under 38 inte är feber...)

Natten har varit helt ok när det gäller dottern som alltså (förutom ca 1 timme när maken kom hem) sov från 16.30 till kl 6 i morse! Hon vaknade utan öronont, proklamerade att hon var frisk och ville följa med pappa till jobbet haha
De mörka ringarna under ögonen och den hesa halsen var dock ett tydligt tecken på att det behövdes en lugn och ro-dag hemma istället.

Natten var INTE ok vad gäller sonen. Han hostade, snorade, nös och "snackade" i sömnen då och då, hade hög feber och ville till slut bara somna på mig.

Och så kom morgonen....Feberfria, glada men fortfarande SNORIG (son), HÄNGIG (dotter), TRÖÖÖÖTT (mamma och pappa).

Någon som vill låna två sjuka barn?

Vet du vart rubriken "kommer ifrån"? :-)

Och våran brevbärare ringer en hel del på tv just nu!
Senaste veckan har jag funderat på vart jag känner igen vår nya brevbärare ifrån och så igår kväll så får jag syn på honom i ett helt annat sammanhang.

Satt tidigare och "diskuterade" på Facebook med världens bästa Petra (hurra, hurra på din födelsedag!) om tandfén och värdet av en tappad tand i modern tid.

En av hennes söner längtar efter den dagen han tappar en tand, för då vill han vara vaken och tjuvkika på tandfén. Så gulligt när barn tänker sådär!
När jag var liten fick man en krona eller på sin höjd en femma "av tandfén" så jag undrade självklart:

Vad ger man barn som tappar tänderna nuförtiden?........Får de nya app:ar till sin iPhone?

....sitta med datorn i knät.


via iPhone

Jag har en ovän just nu som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.
Trött, sur och grinig. Klagar på värk och haltar.
Min kropp!

Jag vet inte om det är någon förkylning på gång eller om det är som jag egentligen misstänker.
Det kanske är en form av reaktion på den där värken i höften och foten som aldrig ger med sig och som alvedonen inte hjälper mot.
Eller en reaktion på inre stress, då jag väntar besked på måndag om biopsiprovet som togs förra veckan.

Läkarna har försäkrat både en och två gånger att det med största sannolikhet inte är någon malign cancerform men eftersom de samtidigt inte kan säga alls vad det skulle kunna vara ("det skulle kunna vara xxxx...fast det ser inte ut så. Och det skulle kunna vara xxxxxx.... men det stämmer inte riktigt...osv") så är man såklart mer orolig än vad man antagligen behöver vara.

Lägg till detta att maken håller på att jobba ihjäl sig i princip och att en nära släkting till mig går igenom provtagningar då det upptäckts fläckar på lungorna så....

Ja, det känns som om min kropp och hjärna just nu skulle vilja gå i ide...permanent.