Och så jag då

About Me
- Martina
- Stockholm, Sweden
- Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Arkiv
- mars 2015 (6)
- januari 2015 (2)
- november 2014 (11)
- oktober 2014 (8)
- september 2014 (2)
- augusti 2014 (2)
- juli 2014 (5)
- juni 2014 (1)
- maj 2014 (8)
- april 2014 (21)
- mars 2014 (12)
- februari 2014 (19)
- januari 2014 (24)
- december 2013 (13)
- november 2013 (18)
- oktober 2013 (23)
- september 2013 (25)
- augusti 2013 (7)
- juli 2013 (9)
- juni 2013 (10)
- maj 2013 (7)
- april 2013 (25)
- mars 2013 (6)
- februari 2013 (11)
- januari 2013 (14)
- december 2012 (11)
- november 2012 (15)
- oktober 2012 (36)
- september 2012 (32)
- augusti 2012 (35)
- juli 2012 (25)
- juni 2012 (21)
- maj 2012 (22)
- april 2012 (11)
- mars 2012 (32)
- februari 2012 (36)
- januari 2012 (52)
- december 2011 (73)
- november 2011 (87)
- oktober 2011 (106)
- september 2011 (78)
- augusti 2011 (54)
- juli 2011 (82)
- juni 2011 (62)
- maj 2011 (79)
- april 2011 (74)
- mars 2011 (88)
- februari 2011 (56)
- januari 2011 (76)
- december 2010 (89)
- november 2010 (116)
- oktober 2010 (114)
- september 2010 (34)
Yppats
Barnen
Tankar
Glädje
Maken
Sömn
Sjuk
Produkt
Gnäll
Bloggar
Shoppa
Mat
Dagis
9-5
Barnamun
Vänner
Släkten
Humor
Utveckling
Lekar
Hushållsarbete
Kärlek
Humör
Väder
Motion
Recension
TV
Tävlingar
Träning
Fest
Facebook
Sjukhus
Bok
Engagemang
30 dagar
Event
Film
Resa
Vinst
Dagens
Willvin
Baka
Musik
Öppna Förskolan
Boet
Debatt
Utseende
Bonusen
Alkohol
Vagn
Ängeln
Mamma
Citat
Läst
Vinnare
Restaurang
Bilen
Vikt
Pengar
Spot and Tell
Dator
USA
Politik
Smartson
Flaska
Buzzador
Post
Allergi
BVC
EFIT
Skola
Gästinlägg
Säljes
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
torsdag 30 oktober 2014
Jag får det inte att fungera...
Just nu känner jag inte igen mig själv!
Jag brukar inte ha problem att planera saker, hålla koll på tider och datum (till och med utan kalender) men nu är det som om allt skramlar omkring löst i skallen och antingen gömmer sig eller "lägger sig" på fel plats hela tiden.
Dagliga rutiner som lämning och hämtning på förskola och skola funkar fortfarande, har inte glömt att hämta något barn iallafall, hmm...men allt utöver verkar ha en egen vilja trots att jag försöker hålla ordning i huvudet och i kalendrar.
Igår hade jag en bra eftermiddag med dottern efter sonens behandlingsbesök hos stamningsexperten. Så avslappnande och rolig så jag helt glömde bort två saker. Ett mindre viktigt återbesök hos optikern och en sak som var otroligt viktigt för maken.
Att min glömska orsakade att jag svek maken gjorde riktigt ont i mig och när han och sonen löste allt så att han kunde göra det han skulle så blev jag först så otroligt lättad. Sedan har en konstig känsla av "varför fick jag inte en ordentlig utskällning?!"gnagt i mig. Så märklig känsla.
Om jag går till mig själv så hade jag förmodligen startat världens bråk och skällt ut "mig" rejält efter en sådan sak....
Som sagt, känner inte alls igen mig själv....

Jag brukar inte ha problem att planera saker, hålla koll på tider och datum (till och med utan kalender) men nu är det som om allt skramlar omkring löst i skallen och antingen gömmer sig eller "lägger sig" på fel plats hela tiden.
Dagliga rutiner som lämning och hämtning på förskola och skola funkar fortfarande, har inte glömt att hämta något barn iallafall, hmm...men allt utöver verkar ha en egen vilja trots att jag försöker hålla ordning i huvudet och i kalendrar.
Igår hade jag en bra eftermiddag med dottern efter sonens behandlingsbesök hos stamningsexperten. Så avslappnande och rolig så jag helt glömde bort två saker. Ett mindre viktigt återbesök hos optikern och en sak som var otroligt viktigt för maken.
Att min glömska orsakade att jag svek maken gjorde riktigt ont i mig och när han och sonen löste allt så att han kunde göra det han skulle så blev jag först så otroligt lättad. Sedan har en konstig känsla av "varför fick jag inte en ordentlig utskällning?!"gnagt i mig. Så märklig känsla.
Om jag går till mig själv så hade jag förmodligen startat världens bråk och skällt ut "mig" rejält efter en sådan sak....
Som sagt, känner inte alls igen mig själv....

Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Att du inte fick utskällningen får mig att tro att även maken märker av att det är nåt... Misstänker att det kan finnas en del stress med i bilden, och den kan få oss att glömma det mesta...
Hoppas det blir bättre! Kram