Vissa saker som små barn gör får man som förälder hjälpa dem att vänja sig av med, det är ju en del av dealen med att vara förälder.

I juni blir sonen 4 år och i julas slutade han åka sittvagnen. Då hade vi pratat länge om att han faktiskt inte längre behövde detta då han nu är tillräckligt gammal för att orka gå själv.
Visst har vagnen varit väldigt praktisk för oss föräldrar med, för att lasta med matkassarna när man har handlat till exempel, men för sonen kändes den som ett överspelat kaptitel så i och med julen så hade vi kommit överens med honom att det var slut med vagnsåkandet.

(först var det när snön kom som vi skulle sluta med den men i början av december började vi misströsta eftersom snön aldrig kom så då bytte vi till "när det är jul" i våra förberedande samtal med sonen.)

Det hela gick ganska bra faktiskt. Han vet liksom att han är "stor nu" och att stora barn inte åker vagn så det gick smärtfritt att ställa undan vagnen.

Jag och maken har pratat om det där med sonens nappflaskor ett tag och bestämt med sonen att när själva napparna till de 2 kvarvarande flaskorna är sönder(bitna) så kommer vi inte köpa några nya nappar. Då slutade sonen bita på dem…..
Han slutade iallafall att "kräva" mer mjölk under nätterna men "gå och lägga sig-flaskan" har han fått ha kvar under december och januari.

Idag tyckte maken att det får vara dags att ta tjuren vid hornen.
Så denna morgon bestämde vi oss för att det fick vara slut med nappflaskor nu. Jag föreslog att sonen själv skulle få slänga sina flaskor så som barn som använt napp har fått slänga dem/lämna dem till kattungarna på Skansen/hänga dem i napp träd osv.

Vi förklarade för honom varför det är dags att sluta helt med nappflaska (tänderna), att det innebar att han istället skulle få ett glas mjölk att dricka INNAN han går och lägger sig och sedan få somna utan nappflaska.
När han förstått detta så sa vi att om han själv slänger flaskorna så får han en present för varje flaska som han slänger. En egen cd-spelare (en som vi hade innan han föddes men som legat nerpackad i en låda så för honom var den ny) och en riktig kikare (som maken hade i någon gömma här hemma).

Inget snack om saken. Han tog båda flaskorna och slängde dem genast i soporna och har sedan lekt med kikaren ("nu är ni jättesmå…..nu är ni jättenära!") och lyssnat på sagor och sånger hela dagen.

Nu återstår bara att se hur mycket tröstande det blir på kvällarna och hur länge….eller om han (som med vagnen) tar detta med ro och stolthet över att "vara stor".

Sådana här flaskor från MAM har han haft "hela livet". bilden lånad från Jollyroom