Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
tisdag 3 december 2013

Om vissa i familjen haft något av en olycksdag...?

Jotack!

Vid dagishämtningen idag fick vi veta att dottern slagit i kanten på ögonbrynsbenet (heter det så?) på en hyllkant när hon lekte och hade gråtit jääääättemycket.
Där syns sedan en svullnad och man anar att det kommer bli ganska blått där under de närmaste dagarna.

När vi sedan är hemma och jag precis ska ta och byta om för att gå på veckans träning med min personliga tränare så hör jag en ljudlig duns och så hinner det bli knäpptyst i 2 sekunder innan dottern vrålar och jag rusar in i vardagsrummet.
Då har hon fallit baklänges ner från fotpallen som hon satt på framför tv:n och slagit i sidan av huvudet och ena axelområdet.

Jag rusar fram och skall lyfta upp henne men hon rycker till och gråter högre. När jag försöker röra hennes axel så protesterar hon vilt och axeln ser ut att vara i en konstig vinkel så jag är övertygad om att  den gått ur led och gastar efter maken som är ute på uteplatsen.
Han försökte undersöka dottern men får knappast röra henne han heller och han säger att vi måste åka in till sjukhuset.

Funderar i halv panik vart jag lagt min telefon för att jag känner att jag behöver ringa PT-Karin och avboka kvällens träning.

Då ser jag att dottern rör lite på armen så vi tänker att kanske är den inte ur led iallafall.
Efter mycket tröstande och försök att få henne att röra armen så börjar det gå bättre och till slut konstaterar vi att den inte är ur led utan bara har fått sig en rejäl smäll.

Suck, vad de kan få en att bli orolig de små liven!

Maken säger därefter att jag kan gå och träna iallafall och vi bestämmer att han ringer om det verkar bli värre. Detta eftersom dottern nu rört mer på armen, lyft den lite, använt handen till att hålla saker osv.
När jag kom hem efter det sköna träningspasset så sov barnen och maken meddelade att det inte var någon fara med armen så då kunde jag andas ut till slut.

Om sonen sedan ramlade ur sängen?
Japp!
Jag hörde det och förstod vad det var som hände så jag rusade dit och tänkte "NEJ, inget mer nu!" men när jag kom in i rummet höll han redan på att kravla sig upp i sängen igen - i sömnen.... så det var nog ingen fara.

1 kommentarer:

Daddyliving sa...

Men jisses vilken dag, hoppas allt gick bra. Själv har jag fem barn och en av de är riktigt "klantig" om man kan säga så. Hon lyckas alltid gör sig illa, allt från att gå rakt in i ett lyktstolpe till att ramla och slå ögonbrynet mot fönsterbrädan. Men så är det med dem små liven :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig