Det var inte mycket energi jag hade kvar när jag lade mig i sängen vid 22.30-tiden igår. Man brukar kanske inte ha speciellt med energi vid läggdags tycker kanske du men igår låg jag minus så det skvätte om det.

Jag kom till jobbet tidigt för att hinna med att kolla igenom inkorg och ärenden innan ett möte som jag visste skulle hålla på i 2.5 timme. Om jag vetat vilket energidränerande möte det skulle bli så hade jag istället valt att komma till jobbet och gå på mötet direkt.

Det var ett möte med workshop och häftiga diskussioner som vi nog alla tyckte bara gick runt, runt och till slut var vi helt slut. Iallafall en del av oss.

När mötet dragit ut på tiden så sa jag till slut att jag var tvungen att få mat i magen och därefter så kändes resten av dagen som slutet på ett maratonlopp. Man gick på reservkraft och det tog aldrig slut.

Väl hemma med barnen så fick de iallafall upp mitt humör med sina glada, tokroligheter så kvällen kändes relativt bra.

Vad gör jag då sedan när maken kommer hem? Jo, jag byter om och går och tränar vid 20.30!
Knasiga jag kände att det var lika bra att dränera sig helt så att jag skulle kunna sova ordentligt utan att ligga och fundera på förmiddagens möte.

Det var tungt på gymmet. Inte blev det mindre tungt av att jag i ren frustration höjde motståndet eller ökade tyngderna på allt jag gjorde heller. Lika bra, tänkte jag, och körde skiten ur mig rent ut sagt.

Sen stapplade jag hem, öste ut mig mer av dagens frustration i makens öron, tvättade rent mig och stupade i säng.
Snark på direkten, i princip.

Och det känns i kroppen idag kan jag säga haha!