Tänk vad man kan påverkas av en doft. Vilka minnen och vilken längtan en doft kan väcka...
Idag har jag mammas tröja på mig.
Hon har själv stickat den så när vi rensade ur hennes lägenhet efter hennes död i våras så kunde jag absolut inte tänka mig att slänga den. Den fick istället följa med mig hem och jag hängde in den i min garderob.
Där har den hängt sedan dess.

I morse fick jag syn på den och tog den på mig utan att direkt reflektera först.

Så stod jag och väntade på hissen på jobbet och fick plötsligt en sorgsen känsla i kroppen som jag inte riktigt förstod.
Så slås jag av insikt och för tröjans ärm mot näsan, drar in och får sedan kämpa mot tårarna som sipprar fram.
Den doftar mamma!
Jag måste ha registrerat doften undermedvetet och trots att den har hängt lite mer än 5 månader i min garderob och med allra största säkerhet var tvättad innan mamma hängde in den i sin garderob, så påminner lukten om mamma på ett sätt som liksom bara tog över.

Sedan har jag gått och sniffat lite på tröjan då och då under dagen men upptäcker nu när nästan hela dagen har gått att lukten börjar "dunsta"....

Vilka minnesflashbacks jag haft under dagen! Glada och sorgsna. Hur mamma luktade när man kramade henne...