I morse var vi och hämtade en släpvagn med kupa och sedan fyllde vi bilen och släpet med en omgång saker och for iväg till nya boendet.
Väl där skickade maken iväg mig och barnen för att köpa pizza så när vi kom tillbaka hade han redan burit in allting (och har därmed redan skaffat sig en ond rygg, lovande inför resten av flytten va?) så vi satte oss på vår uteplats och åt de goda pizzorna.
Första måltiden i nya boendet!

Vad är det man säger? En gång är ingen gång, två gånger är en tradition.
När jag och maken flyttade till ihop på riktigt (vi hade redan bott ihop ett par månader i min lägenhet) så åt vi pizza på en filt på golvet i det som sedan blev vår dotters rum som första måltid.

När det sedan var dags att bege sig hemåt så var maken tvungen att backa släpet på gångvägen där vi stått medan han packade ur släpet.
Jag stod bakom och försökte vägleda och plötsligt upptäcker jag en man som dyker upp vid min sida.

Det är en riktig karl det där, som backar med ett stort släp! Det har jag aldrig vågat mig på...

Sade mannen och nickade uppskattande mot bilen.
Sedan gick det som det gick. Vi struntande i att backa den, det tog ju en evighet (första gången maken försökte sig på något dylikt) så vi häktade av vagnen och drog/sköt den upp för den sluttande gångvägen istället.
Tungt!