Har kommit halvvägs in i bok 2 i triologin om Hungerspelen av Suzanne Collins och jag är lite FÖR inne i boken när jag väl har tid och ro nog att läsa. Detta märkte jag idag när jag upptäckte att bussen, som jag tar till jobbet, stannar och befinner sig på slutstationen.
Jag fick snällt säga till chauffören att jag åkt lite för långt och fick sitta kvar och åka några stationer tillbaka för att komma till arbetet.
Kunde jag kunde låta bli att fortsätta läsa på bussen på vägen tillbaka? Nej, jag gillar att leva "farligt" jag men denna gång höll jag koll och kom av vid rätt station.

Första boken i triologin slukade jag på rekordtid och maken påpekade att den måste vara bra för han märker det så väl på hur uppslukad jag blir av att läsa vid alla möjliga tillfällen.
Om jag försökte skulle jag säkert kunna komma på ett sätt att fortsätta läsa medans jag byter blöja på sonen med....Skämt å sido så älskar jag att bli "förälskad" i en bok på det viset.
Det tråkiga är ju när boken är slut, jag blir alltid lite nere då men när det handlar om en bok i en serie som denna så skyndar jag istället att få tag på nästa bok och kastar mig in i den.

Denna gång tog det mig några dagar att börja läsa bok nummer 2 eftersom jag fick känslan "den kan ju inte vara lika bra!"....Men jag tror jag har fel minsann.