Jag blev lite, lite hes i går kväll men anade väl aldrig att jag skulle ha förlorat rösten helt lagom till gryningen!

Inget ont i halsen alls har jag men senaste dagarna har jag varit väldigt törstig på kvällarna så jag funderat på om det var något som var fel. Nu har jag inte fått svaret på det utan ytterligare ett symtom istället.

Stundtals kan jag inte få ut något ljud alls och då jag inte har ont så glömmer jag bort mellan gångerna som jag behöver prata att jag faktiskt inte har någon röst och blir lika förvånad varje gång.

Ni ska inte tro att jag vilar rösten för det.
Nej då, istället åkte jag in mot stan och lunchade med min syster och svåger. Då brukar vi inte låta maten tysta mun precis.

Skönt blir det väl för ungarna sen. De kan ju låtsas som om de faktiskt inte hör vad mamma säger när hon tjatar!


- On the go.