Denna helg har innehållit både alkohol, huvudvärk, blodiga läppa, spyor...osv...osv.
Visst låter det som en helg i ungdomens festligaste dagar?
Men ack nej. Det var bara en familjetripp till Göteborg för att vara med på en överraskningfest för makens lillebror som fyller 40.

Efter ett par dagar med aningen för lite sömn och ganska mycket jobb så satt vi vår lilla familj i bilen för färd mot Göteborg.

Efter ca 3 timmar (inkl. ett lunchstopp) så började sonen vippa med huvudet, som om han inte orkade hålla upp det, och sedan hör vi hur han börjar kräkas. Varpå jag ber maken att inte krocka, häktar av mig bilältet och kastar mig bakåt i bilen.
Vi stannar på första rastplats och byter om på sonen och fixar till lite och far sedan vidare. Den fortsatta resann gick bra och vi var lite nervösa eftersom vi inte visste om kräkningarna berodde på maten han ätit (sonen och maken hade delat på någon mysko champinjonröra från buffén vid lunchen), om det berodde på att han blivit åksjuk då han just börjat titta på en film på DVD-skärmen för första gången eller om han helt enkelt bara blivit sjuk.

Sonen har inte åkt sådana långa bilturer sedan han var relativt nyfödd.

Inget mer hände så vi ankom Göteborg i lagom tid för att byta om på hotellet och bege oss iväg till festen.
Maken hade bestämt sig för att köra till och från festen så jag passade på att ta mig lite av alkoholaktiv dricka i form av 2 glas 7-up med en "splash" av vodka.
I efterhand önskar jag att jag åtminstone hade festat till det ordentligt med tanke på hur jag mådde under söndagen.

Efter en lyckad överraskningsfest så åkte vi tillbaka till hotellet och där tvärslocknade jag så fort mitt huvud landat på kudden vid 23-tiden och sedan vaknade jag några timmar senare av att jag hade en dundrande huvudvärk.
Pulserande är snarare rätt ord. Som att ha forlossningsvärkar i huvudet....
Tog 2 alvedon och försökte somna om. Ytterligare en timme senare behövde jag springa upp och kräkas vilket inte förbättrade huvudvärken direkt.

Sedan fortsatte det så och när morgonen kom och resten av familjen vaknade insåg jag att migränen var ett faktum och jag förstod inte hur resten av dagen skulle kunna utspela sig som planerat med hotellfrukost (fick jag hoppa över), en andra frukost hos vänner som bor i Göteborg (spenderades på deras soffa med frossa och sömnförsök) men sedan träffade vi bonussonen och åt lite lunch.
Då kände jag att jag började ,å lite bättre och återfick tron på att jag skulle klara en bilresa hemåt.

Frid och fröjd och off we go...
och efter ca 3 timmar i bilen så kräks sonen igen....
Bara att konstatera att han inte klarar längre bilresa än så för denna gång hade vi inte satt upp hans dvd-skärm.

Men, men. Vi kom hem till slut och jag konstaterade att jag och sonen får ta tåget till Göteborg i sommar när vi ska dit på bröllop och maken konstaterade att den bilresa till Barcelona som han funderade på som ett gemensamt projekt nog får läggas på hyllan ett tag.

Visst ja, den blodiga läppen jag skrev om i början var dotterns. Hon hade lite svårt att sitta still på sin stol när hon åt mat på festen. Hon glömde liksom att stolen tog slut på sidorna och föll plötsligt handlöst mote en annan stol och undkom med blotta förskräckelsen och en blodig läpp som hon bitit sig i.

Det roliga är att jag och maken konstaterade även, trots att vi var totalt slut och ledbrutna, att det var en rolig helg.
Undrar hur alldeles underbar den hade varit om vi sluppit åksjuk son och mamma med migrän?!