Både igår och idag blev jag väckt av sonen genom att han kryper upp på mig, på alla fyra, och jamar.
Igår tyckte jag att det var bara jobbigt eftersom jag blev väckt och inte tyckte jag sovit färdigt.
I morse började jag fnittra och sedan var vi 3 stycken i sängen som fnittrade medans den ena försökte få ur sig ett och annat mjau ibland vilket såklart fick oss att skratta ännu mer.

Igår, när det var lunchdags och jag stod och lagade mat, så ville dottern ha både det ena och det andra att äta "innan maten". Eftersom maten var nästintill färdig så nekade jag henne allt hon ville ha och framförallt de chips hon helst av allt ville ha.
Då var jag "Riktigt dum i huvudet" som hon uttryckte det.
När hon sedan hade ätit 2 portioner av maten och ville ha en liten portion till (egentligen ville hon bara ha lite mer av korvgratängen) då var man istället "Världens bästa matlagare!".

Något annat sonen gör som inte är så roligt.
Han har börjat dunka huvudet i saker när han är frustrarerad. Detta gjorde han under någon månad förra sommaren också.
Nu gör han det en gång och lite mer försiktigt, ungefär som om han är frustrerad och vill få ut frustrationen men ändå vet att det kommer göra ont.
Det ska bli skönt när han kan prata lite mer och kan uttrycka lite bättre vad det är han vill.
Fast han gör det ibland när han blir frustrerad på sig själv också. När han leker något och inte får till det som han vill.

Dessa utvecklingsfaser alltså.....