Och så jag då

About Me
- Martina
- Stockholm, Sweden
- Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Arkiv
- mars 2015 (6)
- januari 2015 (2)
- november 2014 (11)
- oktober 2014 (8)
- september 2014 (2)
- augusti 2014 (2)
- juli 2014 (5)
- juni 2014 (1)
- maj 2014 (8)
- april 2014 (21)
- mars 2014 (12)
- februari 2014 (19)
- januari 2014 (24)
- december 2013 (13)
- november 2013 (18)
- oktober 2013 (23)
- september 2013 (25)
- augusti 2013 (7)
- juli 2013 (9)
- juni 2013 (10)
- maj 2013 (7)
- april 2013 (25)
- mars 2013 (6)
- februari 2013 (11)
- januari 2013 (14)
- december 2012 (11)
- november 2012 (15)
- oktober 2012 (36)
- september 2012 (32)
- augusti 2012 (35)
- juli 2012 (25)
- juni 2012 (21)
- maj 2012 (22)
- april 2012 (11)
- mars 2012 (32)
- februari 2012 (36)
- januari 2012 (52)
- december 2011 (73)
- november 2011 (87)
- oktober 2011 (106)
- september 2011 (78)
- augusti 2011 (54)
- juli 2011 (82)
- juni 2011 (62)
- maj 2011 (79)
- april 2011 (74)
- mars 2011 (88)
- februari 2011 (56)
- januari 2011 (76)
- december 2010 (89)
- november 2010 (116)
- oktober 2010 (114)
- september 2010 (34)
Yppats
Barnen
Tankar
Glädje
Maken
Sömn
Sjuk
Produkt
Gnäll
Bloggar
Shoppa
Mat
Dagis
9-5
Barnamun
Vänner
Släkten
Humor
Utveckling
Lekar
Hushållsarbete
Kärlek
Humör
Väder
Motion
Recension
TV
Tävlingar
Träning
Fest
Facebook
Sjukhus
Bok
Engagemang
30 dagar
Event
Film
Resa
Vinst
Dagens
Willvin
Baka
Musik
Öppna Förskolan
Boet
Debatt
Utseende
Bonusen
Alkohol
Vagn
Ängeln
Mamma
Citat
Läst
Vinnare
Restaurang
Bilen
Vikt
Pengar
Spot and Tell
Dator
USA
Politik
Smartson
Flaska
Buzzador
Post
Allergi
BVC
EFIT
Skola
Gästinlägg
Säljes
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
fredag 17 februari 2012
Nej, det blev inte jag den här gången.
Med tanke på min morgon och därefter min tunga dag så trodde jag att det eventuellt var så att jag höll på att bli sjuk (alternativt redan var det med tanke på morgonen) men det var inte på grund av mitt eget mående som jag behövde gå tidigare från jobbet idag.
Istället var det dagis som ringde och berättade att dottern hade börjat klaga på att hon frös och sedan satt och hängde vid mellisbordet och klagade på huvudvärk.
Kastade mig iväg från arbetet och när jag kom fram till dagis så låg det en väldigt ynklig liten flicka med hög feber och sov på en madrass i ett mörklagt rum. Fullt påklädd, med extra tröjan på och filt över sig.
Ni kan förstå att jag förbannade vår föredetta pulka som tidigare i veckan valde att gå i bitar. Hade jag dragit barnen till dagis med den i morse så hade det varit en aning enklare att få hem dem också.
Dottern orkade inte gå, förståeligt, så sonen såg sin chans att dra iväg åt alla möjliga håll när morsan nu var upptagen med att bära "storesyrran".
Så jag bar henne en bit, ställde ner, sprang efter honom, bar honom en bit förbi dottern och bad honom gå hem, hämtade sedan dottern och bar henne en bit till innan jag fick sätta ner henne och sätta efter sonen igen.....osv....
2-3 minuters promenad från dagis tog säkert 20 minuter. Stackars lilla gumman som så stoiskt stod där och svajade utan att klaga medans jag fick dagens motion i jakten på sonen!
Resten av eftermiddagen och in på kvällen låg hon i soffan men piggnade till en stund när maken kom hem.
När sonen visade tydliga tecken på trötthet gick jag och lade mig med båda barnen och lilla gumman somnade så fort hon lagt huvudet på kudden.
Då fick jag äntligen ta tempen på henne, 38,9, och då var hon redan svalare än hon varit när jag hämtade dem. Hon vägrade låta mig ta tempen innan och klagade på att det skulle göra ont i öronen....hoppas det bara var något hon sa/trodde....
Istället var det dagis som ringde och berättade att dottern hade börjat klaga på att hon frös och sedan satt och hängde vid mellisbordet och klagade på huvudvärk.
Kastade mig iväg från arbetet och när jag kom fram till dagis så låg det en väldigt ynklig liten flicka med hög feber och sov på en madrass i ett mörklagt rum. Fullt påklädd, med extra tröjan på och filt över sig.
Ni kan förstå att jag förbannade vår föredetta pulka som tidigare i veckan valde att gå i bitar. Hade jag dragit barnen till dagis med den i morse så hade det varit en aning enklare att få hem dem också.
Dottern orkade inte gå, förståeligt, så sonen såg sin chans att dra iväg åt alla möjliga håll när morsan nu var upptagen med att bära "storesyrran".
Så jag bar henne en bit, ställde ner, sprang efter honom, bar honom en bit förbi dottern och bad honom gå hem, hämtade sedan dottern och bar henne en bit till innan jag fick sätta ner henne och sätta efter sonen igen.....osv....
2-3 minuters promenad från dagis tog säkert 20 minuter. Stackars lilla gumman som så stoiskt stod där och svajade utan att klaga medans jag fick dagens motion i jakten på sonen!
Resten av eftermiddagen och in på kvällen låg hon i soffan men piggnade till en stund när maken kom hem.
När sonen visade tydliga tecken på trötthet gick jag och lade mig med båda barnen och lilla gumman somnade så fort hon lagt huvudet på kudden.
Då fick jag äntligen ta tempen på henne, 38,9, och då var hon redan svalare än hon varit när jag hämtade dem. Hon vägrade låta mig ta tempen innan och klagade på att det skulle göra ont i öronen....hoppas det bara var något hon sa/trodde....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Åh stackars liten :( usch det är så jobbigt när de får så där hög feber. Krya på er. Kram