Natten fylldes av en stycke feberyrande dotter som drömde livligt och samtidigt ville ligga och värma sin mamma riktigt nära, alternativt med fötterna i ansiktet på nämnda mamma....
Vid ett tillfälle vaknade jag och trodde hon låg och kramade mig hårt om halsen men det visade sig att hon tryckt in ena benet under mitt huvud och lagt det andra halvt över ansiktet på mig och "kramade" mig på det sättet.
Inte så bekvämt för mig om man säger så.

Sonen vaknade några gånger men somnade ganska snabbt om. Fram till 4 (tror jag klockan var, barnen har ställt om min väckarklocka...) och ville därefter INTE somna om utan skrek tills han fick gå ut till pappa som somnat i soffan i vardagsrummet.
Sedan hörde jag att han höll låda därute tills antingen han lugnat ner sig lite eller till maken gav upp och kom in med honom till mig någon timme senare och begav sig till jobbet istället.
Då somnade sonen som iallafall, tätt tryckt intill mig. Så det blev inte lättare för mig att sova skönt direkt.

När han vaknade nästa gång så var klockan plötsligt 7 och det var dags att lämna honom på dagis!
Vet inte riktigt vad som hände men när dottern vaknade strax efter sonen så frågade jag henne om vi inte bara skulle klä på oss alla kläderna, gå och lämna hennes lillebror och sedan komma hem och så kunde hon lägga sig igen. Hon gick med på det, satte på sig kläderna och kl. 7.30 så var vi på dagis och lämnade sonen!

Varför gick detta så bra när det knappt räcker med en hel timme för att göra oss i ordning på mornarna annars?! Det kan visserligen ha något att göra med att hon visste att hon skulle få åka vagn till och från dagis och att hon faktiskt inte ens behövde kliva ur den medans jag lämnade sonen heller.

Nåja, en dag till med vab så får vi se hur det blir i morgon.
Troligen blir jag hemma och så är maken hemma nästa vecka när han själv eller sonen (eller både och) blir sjuka....
Min egen hosta håller också i sig...suck!