Första morgonen som jag lämnar barnen på dagis kl. 7 och med andan i halsen hastar iväg till tunnelbanan så går det inga tunnelbanor.
Det måste ha "inträffat" precis i samband med att jag kom till stationen eftersom det inte var alltför mycket folk på stationen och inga personer på busshållplatsen jag passerade på vägen till tåget. Den hållplats som ersättningsbussarna också går ifrån.

När jag kom tillbaka till busshållplatsen för att vänta på ersättningsbuss så berättar chauffören på en ordinarie buss att det kommer komma ersättningsbussar men att det lär dröja eftersom ordern om detta precis gått ut.
Ja, inte tänkte jag stå där och frysa så jag ordnade mig en taxi och lyckades ta mig till en station som i vanliga fall bara tar en kvart att resa till med tunnelbanan (taxikvitto är inskickat till SL).
Idag tog det mig 40 minuter eftersom jag fick gå där fram och tillbaka för att få information, ta mig till taxihållplatsen och så vidare. Väl där jag kunde jag ta en buss till jobbet. En buss som även den var försenad ca 10 minuter.

När jag väl satt på bussen mot jobbet så hör jag en passagerare fråga busschauffören om han vet vad som orsakat strömavbrottet och chauffören svarar:

Nej, jag har ingen aning. Det finns ju ingen snö och inga löv så jag undrar vad de kommer skylla på idag.

Ger inte det ett litet sken av hopplöshet när även personalen i företaget SL har funderingar i dessa banor?

Senare visade det sig att det inte bara var i tunnelbanan som det var strömlöst utan i stora områden (över 23000 elkunder utan ström var en siffra jag hörde), fast jag anade det redan då jag och taxichauffören diskuterade det märkliga i att åka igenom helt mörklagda stadsdelar på väg till min busstation.